Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Efter du frågar, min vän, skall jag säga dig detta helt öppet.
Varken är folket mot mig i sitt sinne fientligt och hatfullt,
heller ej hyser mot bröder jag groll, på vilka man eljest
litar som hjälpare jämt, om fejden är aldrig så häftig.
Ty Kronion vår släkt fortplantade alltid med en son:
enfödd son var Laertes, ej flere Arkeisios födde,
enfödd son var Ulysses, och mig uti hemmet Ulysses
enfödd lämnade kvar och fick aldrig sig glädja åt sonen.
Därför av fiendemän vi nu översvämmas i huset.
Lika så många som furstar det finns uppå öarna runtom,
Same, Dulichions ö och den skogbevuxna Zakynthos,
jämte så många som här på det klippiga Ithaka härska,
lika så många sig hit till min moder som friare samlat,
ödande huset; hon själv det förhatliga gifte ej avslår
och kan ej heller förmå sig därtill, och friarna sluka
hela mitt hus, och omsider mig själv de väl slita i stycken.
Dock den saken ju vilar förvisst uti gudarnas sköte.
Skynda nu, far, gå med bud till den kloka Penelope genast,
att jag åt henne är frälst och är återkommen från Pylos.
Själv jag stannar här kvar, och vänd åter, så snart du ditt budskap
mält, men blott för min moder; låt ej någon annan achaier
saken få veta, ty många det är, som vilja mig illa."
Honom svarade du, svinherde Eumaios, och sade:
"Gott, jag begriper och hör; du talar till en, som förstår dig.
Men välan mig detta nu säg och låt veta det öppet:
skall med detsamma jag bringa ditt bud till den stackars Laertes,
vilken tillförne, fast kvald i sin själ av sorg för Ulysses,
tillsåg åkrarna dock och med tjänstefolket i huset
åt och drack, när lusten därtill han kände i hjärtat,
nu däremot, från den dag, då du seglade hädan till Pylos,
icke lär äta och dricka ett grand, som han brukade eljest
eller se arbetet till, utan endast med suckan och klagan
sitta försjunken i sorg, medan huden på lemmarna vissnar?"
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Ack! Men så ledsamt det är, få vi låta det vara med honom.
Stode i människomakt att få uppfyllt varje sin önskan,
först och främst vi ju önskade då min fader tillbaka.
Nej, kom igen, sedan budet du bragt, och gör icke en omväg
ut till hans lantgård nu, men hälsa och säg åt min moder,
att hon med första må sända åstad sin fataburstärna,
dock i all hemlighet, dit, så kan hon för den gamle det mäla."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
