Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig en dödlig människa slikt skulle mäkta att göra
endast av egen kraft, nej en gud måste själv varit framme,
som kan förvandla ju lätt vem han vill så till ung som till gammal.
Nyss du en gubbe ju var, och du hade eländiga kläder;
nu är du gudarna lik, som leva i himmelens rymder."
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Ej är det vackert, Telemachos, dock, att du nu vid min hemkomst
möter din fader så där med ytterlig häpnad och undran.
Aldrig, tro mig, skall hit det lända en annan Ulysses
utan här har du mig själv, som har lidit och irrat så mycket,
innan jag länt till min fädernejord nu på tjugonde året.
Men vad du såg, var ett verk av den segerglada Athene,
vilken förvandlar mig så som hon vill, ty hon mäktar det göra;
stundom hon gör mig en tiggare lik, och stundom hon åter
ger mig den skönaste dräkt och låter mig vara en yngling.
Lätt ju för gudarna är, som leva i himmelens rymder,
både att lyfta en dödlig till glans och att honom förnedra."
Så han talte och satte sig ner, men Telemachos famnen
slog om sin frejdade fader och grät under suckande vemod;
och hos dem bägge blev väckt en innerlig längtan till tårar;
högljut gräto de nu, ja klagade högre än fåglar,
havets örn och den klösande gam, när för dem deras ungar
rövats av lantmän bort innan ännu de lärt sig att flyga:
lika så ömkansväckande gråt rann dem bägge från ögat.
Och där skulle väl solen gått ner, medan ännu de gråtit,
hade Telemachos ej sin fader nu plötsligen frågat:
"Älskade fader, vad var det för ett skepp, på vilket dig sjömän
förde till Ithaka? Säg mig, vad folk de förljödo sig vara?
Ty till fots tror jag verkligen ej att du måtte ha hitlänt."
Honom svarade då den prövade konung Ulysses:
"Efter du frågar, mitt barn, skall jag säga dig detta helt öppet.
Segelvana Faiaker det var, de där pläga beständigt
människor hjälpa åstad, när helst dem en främling besöker.
Sovande blev jag av dem på ett ilande skepp över havet
förd och här buren i land, och de gåvo mig lysande skänker,
guld och koppar i mängd och vävda och kostliga kläder.
Dessa nu ligga på gudarnas råd i förvar i en grotta;
men hit till hyddan jag kom efter Pallas Athenes befallning,
att om de illasinnades död vi tillsammans må rådslå.
Därföre säg mig nu friarnes namn och håll räkning tillika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
