- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
209

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Ulysses inkommer till staden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så han talte och slängde på rygg sin eländiga ränsel,
lappad och trasig gement och med bara ett rep såsom bärrem;
honom Eumaios då räckte en stav, som han hade sig önskat.
Därmed de gingo; om gården hölls vakt av hundar och herdar,
vilka där stannade kvar; och till staden han konungen förde,
vilken var sådan att se som den uslaste tiggaregubbe,
stödjande tungt på sin stav och med ynkliga paltor på kroppen.

Sålunda vandrande fram på den steniga vägen, omsider
staden de nalkades re’n, och den skönt infattade källans
skimrade flöde de hunno, där borgarna hämtade vatten.
Ithakos hade den byggt och Polyktor och Neritos även;
runt omkring var en lund av vattenälskande popplar,
satta i liksvängd ring, och från höjden av klippan kom vattnet
flödande iskallt ner, och ett altare, helgat dess nymfer,
överst på klippan stod, där vandraren lade sitt offer.
Där med Melanthios, Dolios’ son, de träffade samman;
getter han drev, och de bästa det var utur samtliga hjordar,
valda för friarnas bord, och av herdar tvänne han följdes.
Som han fick se dem, han började strax att skrika och skymfa
häftigt och oförskämt, så Ulysses’ hjärta blev upprört:

"Här kan man säga minsann, att ett skarn drar åstad med ett annat;
sålunda parar en gud beständigt lika med lika.
Vart skall med snuskegrisen du hän, du eländige svinkarl?
Vämjelig är han att se, den tallriksslickarn, den tiggarn,
som skall i staden väl skubba sig nu mot vareviga dörrpost,
medan om smulor han ber, men aldrig om svärd eller kittlar.
Gåve du honom åt mig till att vaktare bli på min fägård
för att i fållorna sopa och löv mig hämta åt kiden,
kunde på låren han skaffa sig kött, av vasslan han drucke.
Men då han lärt sig ej annat än ont, så vill han nog icke
taga sig gagneligt för, men vill hellre som tiggare stryka
landet omkring efter mat åt sin alltid glupande mage.
Men jag vill säga en ting, och det ordet skall bliva besannat:
därest han vågar sig in i palatset hos konung Ulysses,
då skola pallar i mängd från männernas händer i salen
flyga hans huvud omkring och splittras itu mot hans revben."

Sade och gick dem förbi och sparkade till i sitt vanvett
kungen på höften, men mäktade ej honom alls ifrån stigen
rubba, ty stadigt han stod. Då övervägde Ulysses,
om han väl, rusande an, borde honom med påken ihjälslå
eller vid fötterna ta och hans huvud dänga i marken.
Dock han betvang sig och härdade ut, men Eumaios i synen
skällde Melanthios ut och ropte med lyftande händer:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free