- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
217

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Ulysses inkommer till staden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan Ulysses var, till att hålla fördärvet från huset.
Komme Ulysses blott hem och tillbaka till fädernejorden,
skulle han strax med sin son för oförrätterna hämnas."

Så hon talte; då nös Telemachos häftigt, och ljudet
skallade huset runt, och Penelope skrattade hjärtligt,
och med bevingade ord hon vände sig strax till Eumaios:

"Skynda dig, hämta nu främlingen fort, att jag honom får träffa!
Hörde du ej, att min son nös lycka åt allt vad jag sade?
Nu skall det också slå in, och döden friarna drabba
alla ihop, ej en enda av dem skall förgörelsen undgå.
Ännu ett ord jag säga dig vill, som du lägge på hjärtat:
därest jag märker, att mannen i allt mig sanningen säger,
skänker jag honom den vackraste dräkt, både mantel och livrock."

Sade, och herden gick ner, så snart han maningen hörde,
steg till Ulysses fram och talte bevingade orden:

"Främling, den kloka Penelope själv, Telemachos’ moder,
beder dig komma ditupp, ty hon längtar att något få spörja
om sin gemål, hur bittert hon än är av sorgerna nedtryckt.
Därest hon märka då kan, att du sanningen säger i allting,
mantel och livrock skänker hon dig, som du mest har av nöden.
Mat kan du alltid dig tigga ihop ibland folket i staden
nog till att mätta dig med, och du får väl av vem som du tycker."

Honom svarade då den prövade konung Ulysses:
"Sanningen skulle jag nog, Eumaios, i allo om honom
säga den kloka Penelope strax, Ikarios’ dotter,
ty jag om kungen vet nog besked, och vi lidit detsamma;
men jag är bara så rädd för den elaka friareskaran,
ty deras fräckhet och våld ha ju ända till himmelen stigit.
Nyss, när jag endast i salen gick runt och ej gjorde det minsta
och den där mannen, du vet, med sitt kast mig vållade smärta,
hindrade varken Telemachos själv eller någon han våldsdåd.
Därför Penelope bed, att hon väntar där uppe i rummet
ännu så länge tills solen går ner, och betvingar sin längtan.
Då må hon spörja mig ut om sin makes önskade hemkomst,
sedan vid elden hon givit mig plats, ty eländiga kläder
har jag, det känner du bäst, ty den förste du var som jag bönföll."

Sade, och upp gick herden, så snart som han mannen hörde.
Honom Penelope frågade strax, när han trädde på tröskeln:

"Är han ej med dig, Eumaios? Vad gör, att sig mannen betänker?
Är han för någon så ytterligt rädd eller känner sig eljest
här i palatset försagd? Men försagd får ej tiggaren vara."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free