- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
220

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Ulysses slåss med tiggaren Iros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

banka med nävarna bägge på stund och slå dig ur käften
tänderna ut, som man gör på ett svin, som bökar i säden.
Skörta nu upp dig till kamp, så att dessa här alla må åse,
huru vi drabba ihop! Men hur vill du bestå mot en yngre?"

Så vid den ståtliga dörrn på den glänsande tröskeln de båda
eggade upp sig med hetsiga ord i sin hjärtans förbittring.
Men Antinoos märkte dem snart, den kraftige ädling,
och med ett hjärtligt skratt han till friarna talte och sade:

"Maken till gyckel har aldrig förut här timat, god vänner.
Sicken ett lustigt spektakel en gud har oss skickat till gården!
Iros är kommen i gräl med den främmande tiggaregubben,
bägge de ävlas att slåss; låt oss bara nu hetsa dem samman."

Så han sade, och alla på stund sig skrattande reste,
slogo därefter en krets om de trasiga tiggarna tvänne.
Tog då till orda bland dem Antinoos, son av Eupeithes:

"Hören, vad säga jag vill, I manhaftiga friare alla!
Borta på härden åt oss getmagarna ligga och stekas,
fyllda med ister och blod och ämnade åt oss till kvällsvard.
Den av de båda, som segrare blir och vinner i kampen,
han må till härden gå fram och välja sig vilken han tycker;
jämt skall han också få äta med oss, och ej skall en annan
tiggare sedan få slippa hitin för att tigga i laget."

Så var Antinoos ord, och de gillade alla hans mening.
Listigt till friarna talade då den förslagne Ulysses:

"Vänner, orimligt det är, att en gubbe, betryckt av elände,
vågar sig fram mot en yngre i strid, men jag drives av magen,
vilken ju vållar en idel förtret, till att låta mig banka.
Men med den dyraste ed mig svärjen åtminstone alla,
att ej någon mig slår med sin väldiga näve av ondska,
görande Iros till lags och hjälpande till att mig kuva."

Sade, och alla de svuro då strax den eden han ville.
Men då de så hade svurit och gått den äskade eden,
yttrade bland dem Telemachos ock, den kraftige yngling:

"Främling, ja är det nu så, att ditt mod och manhaftiga hjärta
egga mot honom dig fram, så frukta du ej för en annan
här bland achaierna. Den, som dig slår, får att göra med flera.
Själv är i huset jag värd, och drottarna gilla min mening,
både Antinoos själv och Eurymachos, vettiga bägge."

Sade, och alla de stämde då in. Men konung Ulysses
gjordade om sig med trasorna strax och lät komma till synes
sköna och kraftiga lår, och han blottade bredaste skuldror,
seniga armar och högvälvt bröst, och gudinnan Athene
nalkades drotten och fyllighet gav åt alla hans lemmar.
Häpnad bland friareskaran sig spred, då de sågo hans skapnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeody/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free