- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
221

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Ulysses slåss med tiggaren Iros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mången ibland dem talade så med en blick på sin granne:

"Snart är med skrävlaren Iros det slut, och sig själv må han skylla.
Se, vilka väldiga lår, som den gamle ur trasorna blottar!"

Sådant var friarnas tal, och Iros förfärades gruvligt;
dock han av svennerna släpades fram, och med våld blev han gördlad,
medan han bävande stod, så att hullet på lemmarna skälvde.
Men i begabbande ord mot honom Antinoos utfor:

"Hades må taga dig, skrävlande luns, och du aldrig bort födas,
då du så gruvligen nu kan förskräckas och darra för honom,
som är ju bara en gubbe, betryckt av eländet han lider.
Men jag vill säga en ting och det ordet skall bliva besannat.
Därest han segrare blir över dig och vinner i kampen,
skall på mitt beckade skepp jag sända dig över till fastland,
och till kung Echetos hän, som är alla de dödligas fasa.
Han skall med mordisk kniv avskära dig näsa och öron,
slita från livet din blygd och den sedan för hundarna kasta."

Sade, och endast dess mer uppå Iros lemmarna skälvde.
Fram uti ringen han drogs, och de nävarna lyftade båda.
Men han begrundade då, den prövade konung Ulysses,
om han så hårt skulle slå, att han fölle och doge på fläcken,
eller med måttligt slag honom fälla till marken allenast,
och när han tänkte sig om, så tyckte han bäst att med lämpa
honom slå till för att ej för achaierna röja sig genast.
Bägge de slogo nu till och Iros då träffade högra
skuldran på kungen, men denne drev till uppå halsen vid örat,
krossande benen inom, och en blodström vällde ur munnen,
och med ett vrålande damp han omkull och med gnisslande tänder
sparkade jorden med häl, medan friarna lyfte förtjusta
händerna högt och av skratt ville dö. Men Ulysses vid foten
fattade karlen och drog honom ut genom hallen och gården
ända till ytterporten och där honom satte på marken,
stödd emot gårdens mur, och satte ett spö i hans näve,
och med bevingade ord han talte till honom och sade:

"Sitt du här och håll hundar och svin nu borta från gården,
men gör dig ej till monark för var främling och fattig, som kommer!
Minns det, eländiga karl eller ock får du smaka på värre!"

Så han talte och slängde på rygg sin eländiga ränsel,
lappad och trasig gement och med bara ett rep såsom bärrem,
och gick till tröskeln igen och sig satte. Men friarna gingo
hjärtligt skrattande in och hälsade vänligt och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeody/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free