- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
227

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Ulysses slåss med tiggaren Iros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller till folkhärbärget, men här går omkring och skroderar
dristigt i sådan en samling av män och är icke det minsta
flat och förlägen. Men vinet förstås omtöcknar ditt sinne,
eller du jämt är förryckt, så att därför du pratar i vädret.
Är du ifrån dig för det, att du rådde på Iros, den strykarn?
Akta dig, kanske sig reser en ann, som är bättre än Iros,
någon, som klappar dig huvudet om med kraftiga nävar,
så att det strömmar av blod, och kastar dig sedan på porten."

Bister i uppsyn svarade då den förslagne Ulysses:
"Nu gar jag strax till Telemachos bort och berättar, du hynda,
allt vad du sade, så hugger han dig uti stycken på fläcken."

Sade och skingrade tärnornas flock med de orden allenast.
Bort genom salen de flyktade brått, och knäna av skrämsel
skälvde inunder envar, ty de trodde han talade allvar.
Men han med elden sysslande stod vid de flammande fyrfat
kvar helt lugnt och på friarna såg, och på annat hans tankar
välvde sig uti hans själ, och de skulle ej varda om intet.

Ej lät Athene nu alls den manhaftiga friareskaran
slutade med hån och med kränkningar upp, för att harmen i hjärtat
måtte än djupare gro hos Laertessonen Ulysses.
Först Eurymachos, Polybos’ son, tog till orda ibland dem,
drev med Ulysses gäck och förledde de andra att skratta:

"Hören mig, alla I friare här till den prisade drottning,
att jag må säga ett ord, som hjärtat mig bjuder att tala.
Ej utan gudarnas råd till Ulysses’ boning den mannen
kommit; jag ser nu en fackelglans jämväl från hans huvud
stråla omkring; ty ej tecken till hår är att finna på skallen."

Sade och vände sitt ord till stadsförhärjarn Ulysses:
"Månne du ville dig städsla i tjänst, om jag toge dig, främling,
ytterst på ägorna mina — och lön skall jag ge dig försvarlig —
för att plantera mig träd och gärdena hägna med törne?
Året igenom jag skulle då där dig hålla med kosten,
kläder på kroppen dig ge och sandaler på fötterna även.
Men då du lärt dig ej annat än ont, så vill du nog icke
taga dig gagneligt för, men vill hellre som tiggare stryka
landet omkring efter mat åt din alltid glupande mage."

Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Ack, om i vårens tid, när dagarna äro så långa,
kappas vi finge, vi två, Eurymachos ute på slåttern,
mejande gräset på äng, och en välkrökt lie jag hade
och du en likadan själv, och det stode oss fritt att försöka,
fastande ända tills kvällen gick in, och oss gräset ej tröte!
Eller det gällde för oss ett par dråpliga oxar att köra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free