Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Ulysses slåss med tiggaren Iros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruna och stora, som bägge med gräs hade mättat sig grundligt,
lika i styrka och år och med outtömliga krafter,
uppå ett åkerland, där kokorna läte sig klyva:
då fick du se, om jag plöjde i ett min fåra till slutet.
Eller om Zeus nu oss skickade hit någon härnad på halsen
redan idag och jag hade en sköld och det vanliga spjutpar
och så en kopparhjälm, som slöte sig tätt om min tinning;
då skulle mig du få se bland de tappraste främst i tumultet,
och du ej då talade då i försmädliga ord om min mage.
Men du är mäkta förhävd, och ditt lynne är ej av de blida,
och du dig tycker förstås nu vara en bjässe och kraftkarl,
medan du dväljes i lag med så få och som duga ej mycket.
Men om Ulysses komme igen hem till fädernejorden,
kunde nog hända, att dörrarna här, så breda de äro
skulle för trånga dig bli, när du ville fly ut genom hallen."
Så han sade. Allt vildare blev hos Eurymachos vreden,
och med bevingade ord han ropade, bister i uppsyn:
"Usling, så tag med detsamma din lön, då du vågar att skrävla
dristigt i sådan en samling av män och där icke det minsta
flat och förlägen! Men vinet förstås omtöcknar ditt sinne,
eller du jämt är förryckt, så att därför du pratar i vädret.
Är du ifrån dig för det, att du rådde på strykaren Iros?"
Så han sade, och pallen han grep, men hastigt Ulysses
satte sig ner vid Amfinomos’ knän, den dulichiske ädlings,
skygg för Eurymachos’ hot, och pallen på friarnas munskänk
träffade höger hand och i golvet skramlade kannan,
medan han själv föll omkull med ett skrik och låg där på ryggen.
Nu ibland friarna blev det ett larm i den mörknade salen,
mången ibland dem talade så med en blick på sin granne:
"Ack, om den strykaren ändå förgåtts någonstans på sin irrfärd,
utan att komma till oss och förvålla ett sådant spektakel!
Nu ha vi gräl här för tiggarepack, och vår präktiga måltid
mister ju allt sitt behag, då gemenheten börjar att råda."
Tog då till orda bland dem käcke Telemachos också:
"Galningar, skolen I rasa så där och ej orka att bära
maten och vinet I fått? Men en gud måtte göra er yra.
Därför, när alla förplägat sig väl, så gån hem för att sova;
dock när det lyster envar, ty förjagar det gör jag nu ingen."
Så han talte, och alla de då sig beto i läppen,
häpnade över Telemachos’ ord, ty han talade dristigt.
Men ibland friarna började då Amfinomos tala,
lysande sonen till Nisos, en son av den höge Aretos:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
