- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
231

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gripande genast sig an, Ulysses och lysande sonen
buro nu hjälmarna upp och de kupiga sköldar med buckla
jämte de stingande spjut, och beständigt gick Pallas Athene
före med gyllene lampa i hand och lyste dem präktigt.
Plötsligt Telemachos ropade då till sin älskade fader:

"Fader, ett under i sanning, ett stort, mina ögon här skåda.
Väggarna runtom i salen och alla de präktiga friser,
furubjälkarna uppe i tak och kolonnerna höga
stråla som lysande eld, varhelst jag blickarna vänder.
En av de högste är här, som leva i himmelens rymder."

Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Tyst, och ej fråga därom, men behåll dina tankar inom dig!
Slik är de eviga gudarnas sed, som bo i Olympen.
Gå nu till vila, min son! Jag stannar här kvar uti salen,
ty jag vill tärnorna pröva än mer och din moder desslikes,
vilken lär komma att klagande nu mig fråga om allting."

Så han sade. Telemachos då med en brinnande fackla
lämnade salen med hastande gång för att sova i kammarn,
däri han alltid låg, när av ljuvliga sömnen han omslöts;
där han sig lade ock nu och förbidade heliga Eos.
Men uti salen han stannade kvar, den ädle Ulysses,
stämplande mord emot friarnas flock med hjälp av Athene.

Men ifrån våningen ut den kloka Penelope trädde,
liknande Artemis själv eller gyllene kärleksgudinnan.
Tärnorna satte vid elden då fram hennes vanliga länstol,
sirad med silver och elfenben; av Ikmarios mästarn
hade den snickrats en gång, och han hade för fötterna nederst
fästat vid stolen en pall, och sätet var täckt av ett ullskinn;
där nu sin vanliga plats den kloka Penelope intog.
Ut ifrån våningen trädde en flock vitarmade tärnor,
vilka nu flyttade bort all maten och gästabudsborden
och de pokaler, som friarnas lag hade haft vid sitt gille,
rakade glöderna neder på jord och de ståtliga fyrfat
rikligt försågo med bränsle på nytt för att lysa och värma.
Därvid begynte Melantho igen att förhåna Ulysses:

"Jaså, du främmande, tänker du än under natten oss plåga
med att i huset här stryka omkring och glo efter kvinnfolk?
Laga dig bara åstad, din usling, och väl dig bekomme!
Annars du kommer på dörren med fart och får med dig en eldbrand."

Bister i uppsyn svarade då den förslagne Ulysses:
"Kvinna, vi överfaller du mig med en sådan förbittring?
Därför helt visst, att ej salvad jag är, men har dåliga kläder
och går och tigger bland folk, som nöden mig tvingar att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free