Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att ej fylla med ängslan än mer mitt bedrövade hjärta,
då jag skall minnas det myckna jag led, och det höves ej heller,
att under främmande tak jag här sitter och sörjer och gråter,
ty en odräglig ting är den oupphörliga sorgen.
Kanske skall någon av tärnorna ock, kanske själv du skall tänka,
att jag i huvudet tynges av vin, då jag simmar i tårar."
Svarade kloka Penelope då och sade till honom:
"Tro mig, o främmande gäst: vad jag ägt av växt eller skönhet,
togo de eviga bort, när argiverna drogo med flottan
hän till Ilions stad och bland dem var min make Ulysses.
Komme den älskade hem och för mig förljuvade livet,
skulle förvisso mitt lov långt större och skönare bliva;
nu har allenast jag kval, dem en gud i myckenhet sände.
Alla de furstar, som runt häromkring uppå öarna härska,
Same, Dulichions ö och den skogbevuxna Zakynthos,
jämte så många som här uppå det klippiga Ithakas styra,
alla nu fria till mig mot min vilja och öda vårt välstånd.
Därför jag vårdar mig ej om betryckta och gäster numera
eller om härolders bud, när de röra offentliga saker:
efter Ulysses jag längtar allen med försmäktande hjärta.
Friarna yrka på bröllopet jämt, men jag listigt förhalar.
Först gav en gudom mig in att ett svepningslaken bestyra.
Ställande vävstoln upp, jag vävde i ovangemaket
fint och förunderligt långt, men jag talade så till dem alla:
"Ädlingar unge, som giljen till mig, sedan död är Ulysses,
styren er längtan att få mig till brud, tills väven jag slutat,
så att ej spånaden skön må förfaras för mig utan nytta.
Svepningsskruden jag väva nu vill åt ädle Laertes
innan den tiden, då smärtande död blir hans sorgliga öde.
Harm skall det väcka i folket mot mig hos så många achaiska,
om utan svepning han lägges på bål, som förvärat så mycket."
Så jag sade till dem och de manliga hjärtan bevektes.
Därpå jag vävde om dagarna nog på den väldiga väven,
men under nätterna rev jag den upp vid skenet av facklor.
Så har i tre års tid jag achaierna narrat med böner,
men när det fjärde gick in och horerna nalkades åter,
månader lidit förbi och en myckenhet dagar förrunnit,
blev jag av nedriga tärnor förrådd, och av friarna plötsligt
överraskad jag blev och blev överhopad med bannor.
Alltså jag slutade den, fast ej av min vilja, men tvungen.
Nu kan jag varken bli bröllopet kvitt eller mäktar jag mera
hitta en undanflykt, och föräldrarna yrka beständigt,
att jag skall giftas och vred är min son, för att godset förödes;
ty han förstår det nu, han är vuxen och skicklig som någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
