Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att bestyra sitt hus och av Zeus välsignad med ära.
Men berätta nu ändå din börd och vadan du stammar,
ty du ej föddes av stock eller sten, kan jag tro, som i fabeln."
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Vördnadsvärda gemål till Laertessonen Ulysses!
Sålunda slutar du ej med att fråga mig efter min härkomst.
Gott, jag vill säga dig den; dock ökar du endast den smärta,
vilken jag lider förut, såsom rimligt är, då så länge
borta man varit från fädernas land, som jag själv nu har varit,
flackande kring ifrån stad och till stad med sorgen i följe;
men jag vill säga ändå, vad du spörjer och frågar mig efter.
Kreta, så heter ett land mitt ute på blånande djupet
vågomsvallat och bördigt och skönt; där finnes det mänskor
tusendetals, en oräknelig mängd, och nittio städer.
Språken där ljuda i kapp om varann, ty där finnas achaier,
finnas behjärtade kreter i mängd och stolta kydoner,
finnas ock dorer av stammarna tre och bålde pelasger.
Men bland städerna Knossos är störst, där Minos var konung,
vilken vart nionde år med den mäktige Zeus fick ett samtal;
han var till ädle Deukalion far, och av denne jag stammar.
Ty Deukalion födde mig själv och Idomeneus drotten,
vilken till Ilions stad på de hålkade skeppen i härnad
drog med Atriderna bort; mitt frejdade namn är Aithon;
jag var den yngste, min broder var äldst och den tappraste även.
Där har Ulysses jag sett och med gästvänskänker begåvat.
Ty på sin segling till Troja han blev vid Maleiska udden
kastad ur kosan av blåsande storm och driven till Kreta.
In till Amnisos han lopp, där sin grotta har Eileithyia,
och i den farliga bukten med nöd han sig värjde för stormen.
Strax som till staden han kom, han efter Idomeneus frågte,
vilken han talade om som sin kära och ärade gästvän.
Dock, det var redan den tionde dag eller kanske den elvte,
sedan min broder drog bort på de hålkade skeppen till Troja.
Honom jag förde som gäst till mitt hus och förplägade vänligt,
sparande ingenting av de rika förråden i huset,
och åt det övriga manskapet ock, som han hade i följe,
skänkte jag mjöl och glödande vin, som jag samlat bland folket,
ävensom oxar till slakt, så att njuta de kunde tillfyllest.
Där nu förblevo i dagarna tolv de achajiske hjältar,
medan en nordan tillbaka dem höll, så skarp, att man knappast
orkade upprätt stå, den en gud väckt upp i sin vrede
men på den trettonde lade sig vind, och de hissade segel."
Sådant han diktade upp, och det hade ett tycke av sanning.
Drottningen lyssnade till med kinderna våta av tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
