Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så han sade och väckte än mer hennes längtan till tårar,
när hon kom allting ihåg, som Ulysses förtäljde så noga.
Men då hon så med jämmer och gråt hade lättat sitt hjärta,
tog hon till orda igen och svarade honom och sade:
"Hädanefter skall aktad och kär, o främling, du vara
uti mitt hus, och du redan förut har fyllt mig med ömkan.
Vet, att de kläder, du talade om, dem lade i kammarn
själv jag ihop och bar ut, då han for, och det lysande spännet
fäste till smycke åt honom jag på; men aldrig den dyre
skådar jag hemma igen på den älskade fädernejorden.
Ack, i en olyckstimme det var, som Ulysses på skeppet
reste till rysliga Ilion hän, som jag fasar att nämna."
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Vördnadsvärda gemål till Laertessonen Ulysses!
Skada ej längre din däjliga hy och förbittra ditt sinne
med att begråta din man! Dock kan jag det icke förtänka.
Mången begråter en ungdomsgemål, med den hon i kärlek
levde tillsammans och födde hans barn, om han också ej sådan
man som Ulysses var, den de säga är gudarna snarlik.
Hämma dock tårarna nu och hör, vad jag kan dig förtälja.
Allt uppriktigt jag säga dig vill och skall intet fördölja.
Ty att Ulysses är ännu vid liv och är stadd på sin hemfärd,
hörde jag näst härintill i thesproternas bördiga rike;
och han till hemmet för med sig en mängd utav ädla klenoder,
som han sig samlat bland folk; men de trogna kamraterna alla
har han förlorat och även sitt skepp på det blånande djupet
under sin färd från Thrinakias ö; ty mot honom sin vrede
Zeus och Helios’ vänt, vars oxar hans män hade slaktat.
Alla hans kämpar där funno sin död i det svallande djupet,
själv han sig klängde vid fartygets köl och blev kastad av vågen
upp på faiakernas strand, hos det gudabefryndade folket.
Dessa av hela sin själ honom hedrade likt en evärdlig,
skänkte åt honom en mängd och önskade själva att honom
oskadd bringa igen till sitt land, och för längesen redan
vore Ulysse här, men han tyckte det klokare vara
vida i världen att ströva omkring för att samla sig skatter.
Icke en dödlig det finnes, som vet, vad som länder till vinning,
så som Ulysses, och ingen förmår att sig mäta med honom.
Detta berättade mig thesproternas härskare Feidon,
och han bedyrade mig med en ed och ett offer av vinet,
att där var halat ett fartyg i sjön och besättningen redo,
som skulle honom förhjälpa tillbaks hem till fädernejorden.
Dock innan dess var jag rest, ty ett skepp skulle just i de dagar
gå från Thesprotien hän till Dulichions bördiga nejder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
