- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
237

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alla de skatter han viste mig ock, som Ulysses förvärvat;
ända till tionde led fanns där nog för hans ättlingar alla;
sådan var skatternas mängd, som han hade i konungens salar.
Själv till Dodona han gått, så förtäljde han, där han från gudens
höga och lummiga ek sig ett råd av Zeus ville hämta,
huru han bäst skulle vända igen hem till Ithakas rike
efter så långlig tid, om i hemlighet eller helt öppet.
Alltså han lever i bästa behåll, och snart är han hemma;
alldeles nära han är, och ej skall han länge bli borta
mera från vänner och fädernesland, det svär jag dig heligt.
Vittne då främst mig Zeus, den högsta och starkaste guden,
vittne den frejdade konungens härd, dit nu jag är kommen:
sannerligen skall allt fullborda sig så, som jag säger;
hem skall Ulysses komma och just i det skridande solvarv,
just när månaden hinner sitt slut och den nästa begynner."

Svarade kloka Penelope då och sade till honom:
"Måtte uppfyllelse vinna det ord, som du sade, o främling!
Då skall du vänlighet stor som ej sparar på rikliga skänker,
röna av mig, så att vem som dig ser, skall prisa dig lycklig.
Dock, en aning jag har i min själ, hur det kommer att hända.
Aldrig Ulysses kommer igen, och du själv blir till hemmet
aldrig förhjälpt, ty ej sådana män här i huset nu råda,
som min Ulysses var, han som visste att värdiga gäster
taga emot och förhjälpa på väg — ack, i flyktade dagar!
Skynden, I tärnor, att två den främmandes fötter och sängen
ställa i ordning med bolstrar och filt och med skinande lakan,
att han må hava det varmt, till dess gulltronande Eos
kommer tillbaka, men bittida strax skall han badas och smörjas
för att därefter härinne i saln vid Telemachos’ sida
njuta av bordet, och ve då envar, som vågar i laget
kränka med ord eller gärning min gäst! Med den vill jag aldrig
vidare hava att skaffa, om ock han blir aldrig så harmsen.
Ja, ty hur skulle du, främling, väl se, om jag övriga kvinnor
överträffar såväl i förstånd som i hövisk besinning,
därest du fick i mitt hus utan ans och i dåliga kläder
sitta till bords? Den tiden är kort, som vi människor leva;
den, som i hjärtat är hård och handlar allenast med hårdhet,
han utav alla förbannas, och ont över honom man önskar,
medan han lever, och efter hans död bespottas hans minne;
men den av ädel själ vill det ädla och ärliga öva,
hans berömmelse bäres omkring av varje hans gästvän
vitt ibland jordens folk, och av många han kallas den ädla."

Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Vördnadsvärda gemål till Laertessonen Ulysses!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free