Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många de främlingar äro, som hit ha förirrade kommit,
men jag vill mena, att aldrig ännu har någon jag skådat
så till gestalt och till röst och till fötterna likna Ulysses."
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Ja, mor lilla, envar, som för ögonen skådat oss båda,
säger detsamma om oss, att vi särdeles likna varandra,
såsom du också nu själv har det iakttagit och säger."
Så han sade, och gumman bar in det glänsande bäcken,
vilket till fotbad bruktes, och hällde en myckenhet vatten
kallt däruti och det späde med varmt; men konung Ulysses
satte vid härden sig så, att han ansiktet hade i skuggan,
ty han befarade strax, att så snart som vid honom hon rörde,
skulle hon känna hans skråma igen och det hela bli yppat.
Fram till sin herre hon kom och begynte att två, och hon genast
kände då skråman, han fått av ett vildsvins glänsande huggtand,
då till Parnassos han rest till Autolykos själv och hans söner.
Denne hans morfar var och bland människor frejdad och ypperst
uti att svärja med list; den gåvan en gud honom givit,
Hermes själv, åt vilken han jämt behagliga offer
brände av gumsars och killingars lår, och som huld honom bistod.
Kommit till Autolykos hade en gång till Ithakas bygder,
där han sin dotter fann med en nyfödd gosse i skötet;
och sedan aftonmålet var slut, Eurykleia den lille
lade då ner på hans knän och talte till honom och sade:
"Hitta nu själv på ett namn, Autolykos, som du din dotters
älskade gosse kan giva, det barn, som du önskat så ivrigt!"
Henne Autolykos svarade strax och ropade glätigt:
"Hören, min dotter och måg, må han hava det namn, som jag säger!
Jag, som till eder är kommen i dag, är en man, som med avund
skådas av många båd’ kvinnor och män på den bördiga jorden;
därför Ulysses må vara hans namn. Och när sedan han en gång
hinner till ynglingaår, må han komma och gästa sin morfars
präktiga hus vid Parnassos’ berg, där jag har mina skatter;
då skall av dem han få med, så att glad han skall vända tillbaka."
Därför Ulysses for dit att de kostliga skänkorna hämta.
Drotten Autolykos själv och alla Autolykos’ söner
hälsade honom med kärliga ord och tryckte hans händer,
och i sin famn honom hult Amfithea tryckte, hans mormor,
kyssande huvudet ömt och bägge hans däjliga ögon.
Men Autolykos strax sina frejdade söner befallde
laga till middagsmål, och de villiga lydde hans maning.
Genast de hämtade dit en femårstjur ifrån hjorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
