Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru han fått den på jakt av ett vildsvins glänsande huggtand,
då till Parnassos han dragit åstad med Autolykos’ söner.
Denna av gumman nu kändes igen, så snart hon med handen
strök över konungens ben, och taget i foten hon släppte,
så att i bäckenet benet föll ner och kopparn skrällde;
därvid de välte omkull, och vattnet rann ut över golvet.
Smärta och fröjd på en gång hennes själ betogo, och tårar
trängde i ögonen fram, och det flytande talet var stockat,
och hon berörde med bedjande hand hans haka och sade:
"Ack, du Ulysses då är, mitt älskade barn! Och jag kände
icke min konung igen, förrn jag fick honom röra med handen!"
Sade, och hän mot Penelope strax sina ögon hon vände,
viljande giva tillkänna, att nu hennes make var hemma.
Hon var dock varken i stånd till att se eller märka det minsta,
ty av Athenes makt var sinnet förstrött. Men Ulysses
böjde sig framåt och grep med sin högra den gamla i strupen,
och med sin andra hand drog han gumman intill sig och sade:
"Mor lilla, vill du fördärva mig rakt, du som själv har mig fostrat,
bärande mig vid ditt bröst? — Ja, nu efter tusende mödor
återkommen jag är till mitt land på det tjugonde året.
Dock, då du märkte det nu ock en gudom dig yppade saken,
tig blott stilla, att ej någon annan i huset det märker.
Ty jag vill säga en ting, och det ordet skall bliva besannat:
därest en gud ger mig makt att de trotsiga friarna kuva,
skonar jag icke dig själv, fastän du har varit min amma,
när jag de övriga kvinnor förgör, som tjäna i huset."
Honom svarade då den förståndiga Eurykleia:
"Barn, vad var detta för ord, som dig slapp över tändernas stängsel?
Mig du ju känner, hur fast är min håg och omöjlig att böja;
säker som järn eller hårdaste sten skall jag tiga med saken.
Men hör tillbaka ett ord, som jag beder dig lägga på minnet:
därest en gud ger dig makt att de trotsiga friarna kuva,
då skall jag ge dig besked om kvinnorna här i palatset,
vilka som akta dig ej, och vilka som blivit dig trogna."
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Moder vad skulle du nämna dem för? Det behöver du icke.
Själv jag nog spejar tillräckligt dem ut och lär känna varenda.
Tig blott stilla med allt, och låt gudarna råda för saken!"
Så han sade, och ut ur salen hastade gumman
vatten att hämta till fötternas bad, ty det förra var utspillt.
Men när hon hade dem tvagit och smort med glänsande olja,
ryckte Ulysses igen med stolen närmare elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
