Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att av värmen få gott, och med lumporna dolde han ärret.
Började kloka Penelope då att tala och sade:
"Främling, blott litet jag ännu har kvar, som jag ville dig fråga,
efter det blivit så sent, att tiden för ljuvliga vilan
redan är inne för den, som kan sova och glömma bekymren.
Men åt mig själv blott oändliga kval av en gudom beskärdes.
När det är dag, har jag alltid en tröst i min klagan och jämmer
av att i huset se till mina egna och tärnornas sysslor;
men när så natten går in och alla försjunka i sömnen,
ligger jag sträckt på min bädd, men en här av naggande sorger
ständigt beklämma min själ och unna ej vila från smärtan.
Som brunfjädrade näktergaln, Pandareos’ dotter,
sjunger sin ljuvliga sång, när våren är kommen tillbaka,
sittande inne bland grenarna gömd i det tätaste lövet,
och hon med klangrik röst i oändligt skiftande toner
gjuter sin sorg över Itylos ut, sin son, den av våda
själv hon förgjorde med svärd, den gosse, hon födde kung Zethos:
så i mitt sinne sig välver en mängd utav skiftande tankar,
antingen stanna jag skall hos min son och det hela bevaka,
både det stora och höga palats och mitt gods och mitt husfolk,
visande ädel försyn för min makes bädd och för folket,
eller om följa jag skall den achaier, som ypperst av alla
friarna är i mitt hus, och som bjuder den rikaste brudskänk.
Medan min son var ännu ett barn och förstånd honom feltes,
nändes jag icke att lämna hans hus och mig gifta ånyo;
nu däremot, då han redan är stor och i ynglingaåren,
önskar han själv, att jag flyttar tillbaks till mitt hem från palatset,
ty med förbittring han finner sitt gods av achaierna ödas.
Dock, nu en dröm skall du tyda mig ut, som jag vill dig berätta.
Gäss här på gården jag håller ett tjog, som fodras med vete
utur en vattenho, dem mitt nöje det är att betrakta.
Ned ifrån fjället då kom en ofantlig örn med sin kroknäbb
och på dem alla bröt halsarna av, så de dogo och lågo
ute på gården runt, men han själv flög upp emot etern.
Och jag begynte då strax att gråta och kvida i drömmen,
och det församlades kring mig en mängd skönhåriga kvinnor,
medan jag klagade högt, för att örnen mig dödade gässen.
Men då kom örnen tillbaks och satte sig ytterst på taket,
talade till mig med människoröst och försökte mig trösta:
"Gråt ej längre, du barn av Ikarios, frejdade hjälten!
Ej har du skådat en dröm; det en sannsyn var, som fullbordas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
