Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vände från källan igen, och, Eumaios också sig infann,
drivande med sig ej färre än tre sina yppersta gödsvin.
Dessa sin frihet han lämnade strax till att beta på gården;
därpå han själv till Ulysses gick fram och frågade vänligt:
"Främling, bemöta dig friarna nu med en smula av aktning,
eller behandlas du nu som förut med hån i palatset?"
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Måtte blott gudarna snart, Eumaios, hämnas den smälek,
som i sitt övermod de föröva med nedriga illdåd
uti ett främmande hus, ej kännande tecken till blygsel!"
Sålunda föllo de ord, som de växlade där med varandra.
Nalkades då till dem Melanthios, getternas herde;
getter han drev, och de bästa det var ur samtliga hjordar,
valda för friarnas bord, och av herdar tvänne han följdes.
Getterna alla han band i den ljudande pelarehallen,
därpå han själv till Ulysses gick fram och i smädelser utfor:
"Främling, du ämnar då även i dag här i huset oss plåga
med tiggeri? Kan du icke ha vett att dig packa på porten?
Aldrig, det tror jag försann, vi bägge bli kvitt från varandra,
förrn du fått smaka min näve ett tag, ty du tigger ej mänskligt.
Här finns väl flere achaier än vi, som ha gille i gården!"
Så han sade; ej svarte ett ord den förslagne Ulysses,
tigande rörde han huvudet blott och tänkte på ofärd.
Nu som den tredje Filoitios kom, koherdarnas förman;
frodiga getter för friarnas bord han drev och en gallko.
Dessa av färjmän fraktats till ön, som för jämnan från fastland
fraktade människor över, så snart som det någon begärde.
Boskapen noga han band i den ljudande pelarehallen,
därpå han själv till Eumaios gick fram och frågade honom:
"Vem är den främlingen här, Eumaios, som nyligen kommit
hit till vårt hus? Låt höra en gång, vad han säger sig stamma
ifrån för folk? Och var har han sin släkt och sin fädernetorva?
Ack, den arme! Och dock ser han ut som en härskande konung.
Visst är det gudarnas makt, som förföljer var irrande nödställd,
sedan de låta ej konungar ens förskonas från jämmer."
Sade och trädde så fram och hälsade kungen med handslag,
och med bevingade ord han talte till honom och sade:
"Hell dig, fader och gäst! Må du bliva i kommande dagar
lycklig, ty nu äro förvisso du tryckt av lidande många.
Evige Zeus! Så förfärlig som du är bland gudarna ingen.
Utan förbarmande låter du dem, som du själv har gett livet
fastna i lidandets nät och frätas av gruvliga sorger.
Svetten sprang fram, då jag såg dig, och vått blev mitt öga av tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
