Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Timmarna före friarnas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hören, I friare bålde, ett ord, som jag önskar att säga!
Allaredan har främlingen fått, som sig borde, sin andel,
lika så stor som vår, ty det vore ej vackert och rättvist,
om i Telemachos’ hus en gäst skulle lida förknappning.
Nu skall av mig han bekomma en skänk, som han själv kan därefter
giva åt baderskan bort eller också åt en av de andra
ibland tjänarna här hos den gudalike Ulysses."
Sade och slungade strax med den seniga handen en oxlägg,
som han ur korgen tog upp, men Ulysses väjde för kastet
genom att huvudet böja ett grand, och inom sig han hånfullt
log med besked, när läggen flög bort i den präktiga väggen.
Strax mot Ktesippos i bannande ord Telemachos utfor:
"Lycka det var, Ktesippos, för dig, att du träffade icke
främlingen nu med ditt kast, och att själv han vek undan behändigt.
Annars jag hade mitt vässade spjut dig jagat i livet,
så att din fader fått styra om grav i stället för bröllop
åt dig på Ithaka. Därför envar må sig akta för illdåd
uti mitt hus! Jag begriper numer och förstår att bedöma,
vad som är rätt eller ont, då jag förr däremot var ju barnslig.
Ändå alltjämt vi oss giva till tåls och fördraga att åse
hurusom maten och vinet gå åt och I fänaden slakten,
därför att svårt för en ensam det är att hindra så många.
Men er stävjen en smula ändå och föröven ej våldsdåd!
Och om I sinnade ären att nu mig förgöra med kopparn,
kunde jag önska det själv, och förvisso långt bättre det vore
ligga som död än ha jämt för min syn så skändliga illdåd,
främlingar mötta med hån och med hugg och de tjänande tärnor
släpade kring till liderlighet i de präktiga rummen."
Så han talte, och runt förstummades alla i tystnad.
Äntligen höjde sin röst Damastors son Agelaos:
"Vänner, det lärer väl ingen av oss, då han talat så rättvist,
yttra fientliga ord och giva ett sårande gensvar.
Kränken ej heller nu främlingen mer eller eljest en enda
ibland tjänarna här hos den gudalike Ulysses.
Men åt Telemachos själv och hans moder jag önskade gärna
giva ett vänligt råd, om det blott må dem bägge behaga.
Jo, så länge som än i ert hjärta I närden det hoppet,
att till sitt hus skulle komma igen den förslagne Ulysses,
kunde man inte förtänka er för, att I än villen bida
under förhalning med friarnas sak, ty det bästa ju varit,
om till sitt hus han fått komma igen den förslagne Ulysses.
Nu däremot är det klart, att han aldrig skall vända tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
