Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta Sången. Bågskjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu det beslutet i sinn strålögda gudinnan Athene
väckte hos kloka Penelope upp, Ikarios’ dotter,
bågen att lägga för friarna fram jämte bilorna järngrå
uti Ulysses’ sal; det var början till kamp och till blodbad.
Upp uti ovangemaket hon gick för den ståtliga trappan,
och i den fylliga handen, tog den krokiga nyckeln,
hamrad av koppar med konst, men av elfenben var dess handtag.
Därpå hon styrde sin gång, av de tjänande tärnor åtföljd,
hän till den bortersta kammaren strax, där kungens klenoder
lågo av koppar och guld och av järn i de skönaste smiden.
Också den späntsiga bågen där fanns och det rymliga kogret,
vilket var alldeles fullt av de jämmerbringande pilar.
I Lakedaimon de vapnen han fått av en vän, som han mötte,
Ifitos, Eurytos’ son, de odödliga gudarnas like.
Först i Messene Ulysses och han hade träffat varandra
uti den kloke Ortilochos’ hus, då Ulysses var ditländ
för att få gäldad en skuld, som han krävde av samtliga folket,
ty ifrån Ithakas ö messeniske män hade rövat
med sig ombord trehundrade får och de vallande herdar;
därför Ulysses kom dit så lång en väg i beskickning,
sänd fastän yngling ännu, av sin fader och övriga äldste;
Ifitos åter för hästarnas skull, som han hade förlorat,
tolv förträffliga ston och alla med däggande mulföl.
Dessa till död och fördärv i det följande blevo för honom,
då han kom nämligen hän till den modige son av Kronion,
Herakles hjälten, som hade sin hand i den dristiga stölden.
Denne slog honom ihjäl i sitt hus, dit han kommit som gästvän,
utan försyn för de evigas hämd och det bord, han till välkomst
hade för honom satt fram; ja, han drap honom, rysligt att säga,
och i sin egen gård han behöll starkhovade stoen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
