- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
261

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta Sången. Bågskjutningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Där höll redan Eurymachos på och hanterade bågen,
värmde i skenet från elden den runt och förmådde ej ändå
spänna dess sträng, och han suckade högt ur sitt modiga hjärta,
tills han åt harmen gav äntligen ord och talte och sade:

"Ha, det mig grämer minsann för min egen skull och för allas.
Icke för bröllopet harmas jag mest, fast det retar mig också.
Andra achaiskor ju också det finns, ja en myckenhet av dem,
både härhemma på Ithakas ö och i främmande städer.
Nej, men om verkligen vi för den gudalike Ulysses
skulle så mycket stå efter i kraft, att vi orkade bågen
icke ens spänna, det bleve en skam in i senaste tider."

Honom svarade då Antinoos son av Eupeithes:
"Sådant, Eurymachos, händer oss ej, och du själv nog det inser.
Men ibland folket ju firas idag fjärrskjutande gudens
heliga fest, och vem skulle väl då vilja spänna en båge?
Läggen den neder då lugnt, men bilorna kunde vi kanske
låta få stå, som de stå, ty ingen, det vill jag förmoda,
vågar sig in i Ulysses’ sal för att stjäla dem hädan.
Nu skall vår munskänk strax oss bägarna fylla ånyo,
att vi må gjuta ett offer av vin och lägga så bågen.
Men när i morgon det gryr, skall Melanthios, getternas herde,
driva hit getter, de bästa han har uti samtliga hjordar.
När vi då låren förbränt åt Apollo, den frejdade bågskytt,
vilja vi fresta med bågen på nytt och tävlingen sluta."

Så var Antinoos’ ord, och hans mening de gillade alla.
Händerna övergöto på dem härolder med vatten,
bålarna fylldes till brädden med vin av de tjänande svenner,
bägarna skänkte de i och buro omkring dem till alla.
Men när av vinet de stänkt och druckit så mycket dem lyste,
talade listigt till friarna så den förslagne Ulysses:

"Hören mig, alla I friare här till den prisade drottning,
att jag må säga ett ord, som hjärtat mig bjuder att tala.
Dock jag Eurymachos främst och Antinoos, gudarnas like,
beder, ty vackert han talade nyss, då han bjöd er att bågen
lägga å sido i dag för att låta de eviga råda:
åter i morgon skall guden ge kraft åt vemhelst honom täckes.
Lånen den glättade bågen åt mig, att jag här ibland eder
måtte få pröva min styrka och arm för att röna, om kraften
än är densamma, som fordom den var i de smidiga lemmar,
eller den redan förgått under vandringslivet och nöden."

Så han sade, men alla de då förtörnades häftigt,
rädda att tiggarens hand kunde spänna den glättade bågen,
och i förbittrade ord emot honom Antinoos utfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free