- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
264

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta Sången. Bågskjutningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så han talade barskt, men åt ynglingen skrattade hjärtligt
friarna alla ihop, och den häftiga vreden sig lade
emot Telemachos. — Herden på nytt med den krokiga bågen
gick över salen och gav den i hand åt den kloke Ulysses.
Därpå han kallade ut Eurykleia och sade till henne:

"Så är Telemachos’ bud du förståndiga Eurykleia,
att du skall stänga igen den stadiga dörrn till er våning,
och om I också fån höra från oss härute i salen
buller och stönande jämmer av män, att I icke på villkor
dristen er ut, utan sitten där kvar vid ert arbete stilla."

Sålunda gav han besked, och gumman höll svaret tillbaka,
och till den präktiga våningen strax hon dörrarna stängde.

Hemligen skyndade ny Filoitios ut ur palatset;
porten han stängde i lås till den välinhägnade gården.
Inne i pelarevalvet där låg ett det yppersta skeppståg,
snott av papyrusbast, och med detta han surrade regeln,
trädde så in och sig satte igen på den stolen, han lämnat,
och gav Ulysses en blick. Re’n denne höll bågen i handen,
vände och vred den runt och den synade ängslig att hornet
skulle ha frätits av mask medan ägaren icke var hemma.
Mången bland friarna yttrade då med en blick på sin granne:

"Den kan beskåda en båge minsann och det riktigt finurligt.
Antingen har han väl hemma hos sig en likadan kanske,
eller han tänker att göra sig en. Se, hur ivrigt i handen
hit och dit han vänder alltjämt den eländige strykarn."

Yttrade också man så bland de övermodige unge:
"Ja, och må lika så bra uti allting han lyckas,
som det lär lyckas för slik en man den bågen att spänna!"

Sådant var friarnas tal. Men den mångförslagne Ulysses,
sedan han bågen fått vända i hand och den grundligen syna,
då lik en man, som att sjunga förstår och att spela på lyra,
vilken på nygjord skruv den klingande strängen med lätthet
spänner, när ändarna bägge han fäst av den tvinnade fårtarm,
spände han utan besvär den väldiga bågen, Ulysses,
tog så ett prövande tag med den högra handen, och strängen
sjöng under greppet så ljuvligt och gällt som en kvittrande svala.
Friarna grepos av bävande ve, och de skiftade färgen,
och i detsamma lät Zeus sitt tordön rulla till varsel.
Högt han gladde sig då, den prövade konung Ulysses,
över att listiga Kronos’ son honom sände ett tecken.
Därpå den vingade pilen han tog, som låg ensam där blottad
framme på bordet tillhands, medan alla de övriga ännu
lågo i kogrets rum, dem achaierna snart skulle smaka;
lade mot mitten av bågen den an och drog strängen intill sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free