- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
268

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra Sången. Dråpet på friarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tills han oss alla har fällt. Välan, låt oss tänka på svärdslek!
Dragen då alla ert svärd, och till värn mot de dräpande pilar
hållen fram borden som sköld och låtom oss rulla till anfall
alla som en och med makt honom tränga från tröskeln och dörren,
så att vi slippa ditut för att väcka i staden ett anskri.
Då lär det sista gången väl bli, som han skjuter med båge."

Så han ropade högt och ur skidan det slipade svärdet
drog, tveeggat, av kopparen smitt, och sprang fram mot Ulysses
med ett förfärande skri; men konung Ulysses från strängen
sköt i detsamma en pil och träffade bröstet vid vårtan,
så att i levern sig borrade in snabbflygande pilen.
Svärdet han släppte ur hand och föll sammansjunken framstupa
över ett bord, som där stod, så att maten blev sopad i golvet
jämte en dubbelpokal, medan själv han slog pannan mot jorden
under sitt gräsliga kval, och med sparkande fötter han stolen
välte omkull, och av natt omhöljdes hans bristande ögon.

Även Amfinomos nu mot den frejdade konung Ulysses
rusade häftigt an och svängde det eggade svärdet
att honom undantränga från dörrn. Men Telemachos hastigt
honom då förekom och sin lans honom rände i ryggen
mellan hans skulderblad, så att udden gick ut genom bröstet,
tungt han i golvet då föll och slog handlöst pannan mot jorden.
Genast tillbaka Telemachos sprang och lämnade lansen
kvar i Amfinomos’ lik, ty han räddes, att någon achaier,
medan han lansen drog ut, skulle antingen rusa med svärdet
fram till ett hugg eller ock, medan lutad han stod, honom sticka.
Därför han sprang, och var strax hos sin älskade fader tillbaka,
trädde intill honom tätt och talte bevingade orden:

"Fader, nu skyndar jag efter åt dig ett par spjut och en stridssköld
jämte en kopparhjälm, som till tinningen sluter sig noga,
och jag vill väpna desslikes mig själv och jag skaffar hit vapen
även åt herdarna två; det är bättre att vara beväpnad."

Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Spring då och hämta dem fort, medan än jag har pilar att skjuta,
eljest de tränga mig undan från dörrn, när jag kämpar allena."

Brådskande talte han så, och Telemachos lydde sin fader,
sprang då i kammaren upp till det präktiga vapenförrådet,
valde av sköldarna fyra därur och av lansarna åtta,
fyra av kopparhjälmarna ock med svajande tagel,
och tog dem med och var strax hos sin älskade fader tillbaka.
Själv han den förste nu var, som i kopparvärnet sig klädde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free