Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra Sången. Dråpet på friarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvättade grundligen av med vatten och håliga svampar.
Men av Telemachos själv och de ärliga herdarna tvänne
skrapades golvet rent i den ståtliga salen med skyfflar,
medan allt skrapet bars ut av tärnorna genast på gården.
Men när så allt uti huset igen var i ordning och rengjort,
förde de tärnorna ut ur det väluppbyggda palatset,
föste därute dem in mellan gårdens mur och dess rundhus
uppå den trångaste plats, där det icke var möjligt att undfly.
Och nu Telemachos talade så, den vettige yngling:
"Nej, det skall ändå ej ske, att en hederlig död jag åt slika
unnar, som hopade smälek och skymf på mitt huvud beständigt
och på min vördade moder jämväl och hos friarna sovo."
Sagt, och i porten han strax vid en av dess pelare höga
gjorde ett skeppståg fast, som han slog om det stadiga rundhus,
och som han spände så högt, att ej fötterna nådde till marken.
Och som när duvor i skog eller trastar med livliga vingslag
skynda sig hem till sitt bo, men med huvudet råka i snaran,
som är i buskarna spänd, och de hamna i hemskaste rede:
så deras huvuden hängde i rad, och om halsen på alla
stramade snarorna åt, som en jämmerlig död dem beredde,
och de med fötterna sprattlade än någon stund, men ej länge.
Därpå de förde Melanthios ut genom hallen på gården,
skuro hans näsa och öron utav med den mordiska kopparn,
sleto från livet hans blygd och den sedan för hundarna slängde,
höggo så av honom armar och ben i sin häftiga vrede.
Sedan de bloden sig tvättat utav på armar och fötter,
gingo de in till Ulysses igen; fullbordat var verket.
Denne befallde då strax Eurykleia, den kärliga amman:
"Skaffa hit svavel, som renar från ont, och bringa mig eldkol,
att jag i salen må röka. Säg till åt Penelope, gamla,
att hon skall komma hitner, av de tjänande tärnorna åtföljd.
Samtliga kvinnorna ock i mitt hus må du mana att komma."
Honom svarade då Eurykleia, den kärliga amman:
"Ja, du har alldeles rätt, mitt barn, i vart ord, som du sade.
Men jag skall hämta dig kläder på stund, både mantel och livrock.
Ej må du stå i din sal med de väldiga skuldrorna höljda
uti så trasiga plagg, ty det skulle ej passande vara."
Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Eld är det första av allt, som jag önskar få in här i salen."
Sade; då lydde hans ord Eurykleia, den kärliga amman;
hastigt hon hämtade svavel och eld, och den ädla Ulysses
rökte med svavel i kamrar och sal och därute på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
