- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
281

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje Sången. Kongungaparets återförening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säga, att aldrig han kommer igen? Men du tvivlar då alltid!
Men hör då på, jag vill nämna dig nu ett osvikeligt tecken:
skråman, du vet, som en galt honom högg med sin glänsande bete,
denna jag varsnade strax, när jag tvådde hans fötter, och genast
ville jag säga dig till, men han händerna höll mig för munnen
och förbjöd mig att säga ett ord i sin väldiga slughet.
Kom nu bara! Jag vågar mitt liv på att allting är sanning;
om jag bedrager dig, döda mig då med de grymmaste marter!"

Svarade kloka Penelope då och sade till henne:
"Älskade gamla det bliver dig svårt att de evigas rådslag
utrannsaka, hur mycket du än må begripa för övrigt.
Men låt oss ändå gå ner till min son, att jag måtte få skåda
friarna liggande döda och den, som förgjorde dem alla."

Sägande så hon gick ner, men var tvivelrådig i sinnet,
om hon sin älskade man skulle utrannsaka på avstånd
eller och genast gå fram och kyssa hans huvud och händer.
Men då hon hade trätt in över tröskelstenen i salen,
satte hon borta vid väggen sig ner i skenet av elden
mitt för Ulysses själv, som tätt invid pelaren höga
satt och i golvet såg ner och väntade på vad till honom
skulle nu säga hans dyra gemål, då hon såg honom för sig.
Länge hon tigande satt, och sitt hjärta hon kände förlamat,
medan hon tyckte sig än urskilja de älskade dragen,
än honom känna ej alls i de rysliga kläder han hade.
Men i bestraffande ord mot sin moder Telemachos utbröt:

"Moder, som icke det namnet är värd med ett hjärta så avogt!
Varför dig fjärma så där från min fader och icke hos honom
sätta i stället dig ner för att höra och fråga varandra?
Aldrig en annan kvinna än du skulle kunna ha hjärta
att från sin make sig draga tillbaks, när från tusende mödor
återkommen han är till sitt land på det tjugonde året.
Men som den hårdaste sten har ditt hjärta ju varit beständigt."

Svarade kloka Penelope då och sade till honom:
"Ack, uti bröstet, mitt barn, jag känner min själ som bedrövad,
så att jag varken kan säga ett ord eller göra en fråga
eller i ögonen se honom rätt; men är det Ulysses
och han är verkligen kommen igen, då skola vi båda
snarligen känna varandra igen långt bättre, det vet jag,
ty vi ha tecken, blott kända av oss och eljest av ingen."

Så hon sade. Då log den prövade konung Ulysses,
och med bevingade ord han strax till Telemachos talte:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free