- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
287

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje Sången. Kongungaparets återförening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hur han Sirenernas klingande sång hade sedan fått höra;
hur han till Plankterna kom och den fruktansvärda Charybdis
och så till Skylla, den ingen ännu hade närmat sig oskadd;
huru för Solens gud av kamraterna oxarna dödats,
och hur till straff tordönaren Zeus på det ilande skeppet
sände sin svavelstrykande blixt och hans käcka kamrater
alla ihop då förgingos, men själv han blev frälsad från döden;
huru han kom till Ogygias ö och till nymfen Kalypso,
vilken höll konungen kvar, åtrående honom till make,
inne i grottornas valv och förplägade honom och tänkte
honom odödlighet skänka och evigt blomstrande ungdom;
aldrig hon lyckades dock att bevaka hans hjärta i bröstet;
sist, hur han hän till Faiakerna kom efter tusende mödor,
och hur av hjärtat sin gäst de hedrade likt en evärdlig
och på ett skepp honom förde åstad hem till fädernejorden
sedan de rikligen skänkt honom guld och koppar och kläder.
Därmed han slutade just sin saga, då ljuvliga sömnen
sjönk med förlösande ro på hans lemmar och prövade sinne.

Nu var på annat betänkt strålögda gudinnan Athene.
När hon förmodade re’n i sitt sinn, att den ädla Ulysses
grundligt fått njuta sin ro uti famnen på älskade makan,
mante hon strax ur Okeanos upp gulltronande Eos
ljuset att bringa åt människors ätt, och Ulysses sig reste
skyndsamt från bolstrarna upp, och han talade så till sin maka:

"Hustru, i fullaste mått ha vi bägge fått pröva på sorgen,
du där hemma i tårar för mig, då du trodde min hemfärd
bliven om intet, och jag, då mig Zeus och de övriga gudar
snärjde i lidandets nät, då jag ville till fädernejorden.
Nu, då vi båda till slut ha fått vila igen hos varandra,
vårda nu omsorgsfullt, vad jag ännu har kvar här i huset;
men för den boskapen all, som de trotsiga friarna ätit,
skall jag med svärdet mig skaffa en mängd, och achaierna resten
skola betala igen, tills fållorna alla bli fulla.
Nu jag begiver mig av till min trädbeskuggade lantgård
för att min fader få se, som för mig har måst gräma sig bittert.
Dig jag lägger på hjärtat en sak, min förståndiga hustru:
genast som solen går upp, skall ryktet gå ut över nejden
om hur jag friareskaran i går i palatset förgjorde;
därför i ovangemaket gå upp med ditt följe av tärnor,
där bliv stilla, tag ingen emot och gör ingen en fråga."

Så han sade och axlade strax sina präktiga vapen,
väckte därefter Telemachos upp och de ärliga herdar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free