- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
292

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde Sången. Förlikningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Giv mig på frågorna svar; jag var ju i livet din gästvän.
Minnes du ej, att jag hemma hos er uppå Ithaka bodde,
kommen med kung Menelaos till ön för att bedja Ulysses
draga till Ilion med på de fagertoftade skeppen?
Fullt en månad gick åt på den seglingen lång över havet,
ty han bevektes ej lätt, den stadsförhärjarn Ulysses."

Svarade honom Amfimedons själ och talte och sade:
"Ärorika Atrid, härskarornas drott Agamemnon!
Jo, jag minnes, du ättling av Zeus, det är som du säger.
Nu vill jag yppa dig allt och dig sanningsenligt berätta,
huru det tagit en ände med oss och förgörelsen tillgick.
Vi, då Ulysses ej kom, till hans maka friade alla.
Varken hon böjde förmälningen av eller satte i verket,
medan hon stämplade endast på död och förgörelse mot oss,
nyttjande också bland annat ett svek, som listigt hon uttänkt.
Ställande vävstolen upp, hon vävde i ovangemaket
fint och förunderligt långt, men hon talade så till oss alla:
"Ädlingar unge, som giljen till mig, sedan död är Ulysses,
styren er längtan att få mig till brud, tills väven jag slutat,
så att ej spånaden skön må förfaras för mig att utan nytta.
Svepningsskruden jag väva nu vill åt den ädle Laertes
innan den tiden, då smärtande död blir hans sorgliga öde.
Harm skulle det väcka i folket mot mig hos så mången achiska,
om utan svepning han lägges på bål, som förvärvat så mycket."
Så hon sade till oss, och vårt manliga hjärta bevektes.
Därpå hon vävde om dagarna nog på den väldiga väven,
men om nätterna rev hon den upp vid skenet av facklor.
Så har i tre års tid hon achaierna narrat med böner,
men när det fjärde gick in och horerna nalkades åter,
månader lidit förbi och en myckenhet dagar förrunnit,
yppade någon av kvinnorna allt, som visste det noga,
och ertappad hon blev, när den glänsande väven hon upprev.
Nu hon slutade den, fast ej av sin vilja, men tvungen.
Men när hon färdig den fått och hon svepningen bragte i dagen,
tvättad och sköljd och med skinande glans som av solen och månen,
då lät en oblid gud Ulysses på Ithaka landa
ute på ändan av ön, där svinaherden var bosatt.
Dit gick sonen då hän av den gudalike Ulysses,
när han från sandiga Pylos kom hem med det svärtade skeppet;
och då de hade om friarnas mord lagt råd med varandra,
gingo till frejdade staden de in; Telemachos före
skyndade ensam dit, och Ulysses senare ankom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free