- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
294

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde Sången. Förlikningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ej som Tyndareos’ dotter hon var, som stämplade illdåd
för att förgöra sin ungdomsgemål, och som alltid med nesa
kommer att minnas i människors sång och evinnerlig skamfläck
satte på kvinnornas kön, ja ock på de goda ibland dem."

Sålunda föllo de ord, som de skiftade där med varandra,
stående djupt under jord i skuggornas rike hos Hades.

Men utur staden Ulysses nu gick med sitt följe och lände
snart till Laertes’ präktiga gård, som den frejdade hjälten
själv sig förvärvat en gång, sedan mycket han vågat och lidit.
Här var hans boningshus, och runt däromkring gick en länga,
däri hans arbetshjon, som trälade ute på åkern,
sutto, när ledighet var, och åto och sovo om natten;
bodde i denna jämväl den sikeliska gumman, som troget
vårdade åldringen själv långt ute från staden på landet.
Här Ulysses befallde sin son och de ärliga herdar:

"Stigen, I andra, nu in i det välinrättade huset;
slakten därinne på stund den yppersta galten till middag,
medan jag själv går nu hän till min fader och prövar den gamle,
om han mig minnes och känner igen, då jag står för hans öga,
eller ej känner mig mer, sedan borta jag varit så länge."

Sade och räckte åt herdarna strax sina krigarevapen.
Dessa i huset begåvo sig in, men den ädla Ulysses
ställde sin gång på försök till den ymnigt bärande hagen.
Varken han Dolios träffade på i den rymliga trädgård
eller en tjänare ens eller son, ty de ute på fälten
voro och samlade törne ihop till ett stängsel för hagen;
Dolios gubben var själv gången med och dem visade vägen.
Därför sin fader allena han fann i den ansade trädgård,
grävande just kring en telning och klädd i den uslaste livrock,
gammal och lappad och ful; ett par flickade sockor av läder
hade han bundit om benen till skydd emot rispande kvistar,
handskar för törnenas skull han på händerna bar och på hjässan
hade en luva av skinn, där han ruvande gick på sin smärta.
Men då sin fader han såg, den prövade konung Ulysses,
härjad av ålderdom och med tunga bekymmer i sinnet,
stod vid ett päronträd han i skuggan gråtande stilla,
och han begrundade nu och övervägde i sinnet,
antingen fadern han strax skulle famna och kyssa och allting
säga med ens, hur han kommit igen till fädernejorden,
eller om fråga han skulle förut och forska om allting.
Då han nu tänkte sig om, så tyckte han bättre det vara
att till en början med skämtande ord försöka sin fader.
Sålunda trädde till fadern nu fram den ädle Ulysses.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free