Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde Sången. Förlikningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne i mullen kring telningen grov med huvudet nedböjt;
trädde till honom då fram hans lysande son och begynte:
"Gubbe, du saknar ej skicklighet du i att sköta en trädgård.
Allting är ansatt förträffligt, och ej är en växt här att skåda,
varken ett päronträd eller fikonträd eller vinstock
eller oliv eller blomstersäng, som saknar sin skötsel.
Dock ett ord jag säga dig vill, om du icke förtörnas:
själv ju i saknad av skötsel du är, ty både har åldern
härjat dig gruvligt, och ruggig du är och din klädsel eländig.
Icke är lättja åtminstone skuld, att din herre dig glömmer,
och du har ingenting alls, som röjer en träl, i din uppsyn
eller din resliga växt, ty du snarare liknar en konung,
ja, en sådan du liknar, som jämt, när han badat och ätit,
vilar på mjukaste bädd, såsom lovligt ju är för en åldring.
Men välan mig detta nu säg och berätta uppriktigt:
vem är du tjänare hos? Vem äger den hage, du sköter?
Även om detta giv ärligt besked, att jag måtte det veta,
om jag till Ithakas ö har nu verkligen länt, som mig sades
alldeles nyss av en man, som jag träffade under min hitväg.
Icke just vänlig han var, ty han gittade icke om allting
giva besked eller höra mitt ord, då jag frågade honom
efter en gästvän här, om ännu han finnes i livet,
eller han redan är död och till Hades’ boningar gången.
Ty jag vill säga en ting, som jag beder dig höra och märka.
Hemma i fäderneslandet en gång jag hyste en främling,
som hade länt till vår stad, och aldrig har kärare dödlig
någonsin gästat mitt hus av de många, som kommo från fjärran.
Denne berömde sig av att från klippiga Ithaka stamma,
och han Laertes, Arkeisios’ son, som sin fader mig nämnde.
Honom jag förde som gäst till mitt hem och förplägade vänligt,
sparande ingenting av de rika förråden i huset;
gästvänskänker jag gav honom ock, såsom billigt och övligt;
sju talenter jag skänkte i guld av det finaste smide
och av det renaste silver en bål med blomstersirater,
vidare mantlar tolv och täcken ej färre i antal,
kappor de skönaste tolv och tröjor ej färre i antal,
äntligen fyra slavinnor därtill, förfarna i konstslöjd,
samtliga sköna, och själv fick han välja sig, vilka han ville."
Honom svarade då hans fader med rinnande tårar:
"Ja, förvisso du är i det land, som du frågade efter,
men våldsverkare nu och trotsiga män här befalla,
och för de härliga skänker, du gav, får du aldrig en genskänk.
Ack att på Ithakas ö du funnit i livet din gästvän!
Då hade hult han dig tagit emot och dig skänkt vid din avfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
