Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Pesten. Achilles' vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade med honom lagt råd, den åldriges dotter i hafvet.
Genast till Kronosättlingen Zeus hon sig vände med stickord:
»Hvem har nu åter af gudar lagt råd med dig ärkeförslagne?
Alltid du finner ditt nöje uti att skild från din maka
syssla med hemliga råd och beslut, och åt mig har du aldrig
gittat att vänligen säga ett ord om de planer, du uppgör.»
Henne svarade då både gudars och människors fader:
»Hera, hys aldrig det hopp, att du alla de tankar, jag hvälfver,
skulle få veta! De gå dig för högt, fast du är ju min maka.
Dock, hvad som skäligen höra du bör, om detta skall ingen
vinna mer tidigt besked ibland gudar och dödliga mänskor;
men hvad jag borta från gudarnes krets vill begrunda i stillhet —
ja, låt du vara nu blott att om allting fråga och forska!
Honom svarade då stoltblickande, vördiga Hera:
»Faslige Kronosson, hvad var det för ord, som du sade?
Aldrig min vana det var att dig spörja och fråga det minsta,
utan för mig får du tänka i fred på hvadhelst du behagar,
Nu är jag bara så rädd, att den silfverfotade Thetis
månde dig öfvertalt, den åldriges dotter i hafvet;
ty redan bittida satt hon hos dig och höll famnen om knäna.
Henne du lofvat högtidligen visst, att du skulle Achilles
hedra och låta en mängd af achaierna stupa vid skeppen.»
Svarade då skysamlaren Zeus och sade till henne:
»Ja, du har jämt dina aningar, du, och jag aldrig dig undgår.
Men du skall ingenting vinna ändå, utan endast förhatlig
blifva mitt hjärta, och detta för dig skall bli ännu långt värre.
Är det nu så, som du sagt, så har detta väl så mig behagat.
Därför sitt tyst, vill jag råda dig till, och förglöm ej min maning!
Eljest är fara därför, att ej alla olympiska gudar
värja utaf från dig mina oemotståndliga händer.»
Sagdt, men af fruktan då skalf stoltblickande, vördiga Hera;
tigande sedan hon satt och betvingade stormen i hjärtat.
Harmsna nu voro i salen hos Zeus de olympiske gudar.
Tog då till orda bland dem den konstberömde Hefaistos,
viljande trösta sin älskade mor, hvitarmade Hera:
»Detta är ändå för galet minsann och omöjligt att lida,
att nu för dödliga människors skull I två skolen tvista
och bland gudarne väcka upp larm, och vår präktiga måltid
mister ju allt sitt behag, då gemenheten börjar att råda.
Nu vill jag mana min moder, som själf är så mäkta förståndig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
