Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Agamemnons dröm. Skeppskatalogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hos hvar höfding stod öfvertäckt uti tältet hans stridsvagn,
medan han själf, som saknade svårt sin krigiska härdrott,
vankade hit och dit uti lägret, borta från striden.
Krigarne ryckte nu fram likt förhärjande eld öfver fältet;
jorden inunder dem suckade doft, som när Zeus i sin vrede
piskar med ljungande blixtar den jord, som betäcker Typhoeus
borta i Arimerland, där det säges att fjättrad han ligger;
sålunda suckade jorden nu doft under krigarnes fötter,
medan de ryckte framåt, och de tågade fort öfver slätten.
Kom då till troernas män den vindsnabbt ilande Iris,
sänd med bedröfvelsens bud ifrån Zeus, som håller egiden,
just som de plägade råd invid porten till Priamos’ boning,
mangrant samlade dit, de yngre såväl som de äldre.
Trädde till kungen då fram snabbfotade Iris och talte,
medan hon rösten tog an af Priamossonen Polites,
hvilken som spejare satt i förlitan på fötternas snabbhet
öfverst på högen, som gräfts öfver åldrige drott Aisyetes,
vaktande på, när achaierna fram skulle bryta från skeppen;
honom hon liknade nu, snabbfotade Iris, och talte:
»Gamle, du finner alltjämt ditt behag i oändliga rådslag
som uti fredens tid, fast förhärjande strid är i antåg.
Ofta försann har jag förr varit med uti krigares drabbning,
aldrig jag skådade dock en så stor och så lysande härsmakt.
Lika så många som löfven i skog eller sanden i hafvet
rycka på slätten de an för att rundtom staden bestorma.
Hektor, till dig jag nu vänder mig främst, och så här må du göra:
hjälpare samlats i mängd till den väldiga Priamosstaden,
folk ifrån skilda land och talande hvart på sin tunga;
må då hvar höfding befalla just dem, öfver hvilka han härskar,
ställa i lederna upp och föra till strids sina landsmän.»
Sade; men Hektor förstod, att nu en af de evige talte,
strax han då löste församlingen upp, och de sprungo till vapen.
Porten på gafvel slogs upp, och fort utströmmade hären,
kämpar till fots och på vagn, och väldigt var krigarelarmet.
Utanför Ilions stad sig reser en stupande kulle,
liggande fjärran från vägen och fritt uppå sidorna alla,
och Batieia lyder dess namn ibland dödliga mänskor,
gudarne åter den kalla en vård åt den snabba Myrina;
där sig ordnade troernas män och de hjälpande folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
