Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller en vildmarksbock, och slukar då girigt, om också
själf det är jagadt af hundarnas dref och af ynglingar raska:
så Menelaos blef glad, då han gudaliknande Paris
såg för sitt öga, och hoppades nu att förbrytaren straffa.
Genast med vapnen han hoppade ned ifrån vagnen på marken.
Men när då honom fick se den gudaliknande Paris
träda där längst ibland kämparne fram, blef han slagen af bäfvan
och drog sig åter bland lederna in att förgörelsen undgå.
Såsom en man, som får syn på en orm i den steniga skogsdaln,
studsar och viker tillbaks och i lemmarna darrar af skrämsel
och sig begifver på flykten i hast med hvitnade kinder:
likaså undan sig drog i de modige troernas vimmel
gudaliknande Paris, förskräckt för den bålde Atriden.
Hektor det såg och mot honom for ut i försmädliga stickord:
»Paris, du skönaste mes, du förförare, galen i kvinnor!
Ack att du ogift blott hade dött utan barn eller maka!
Sådant jag önska dig kan, och förvisso det vore långt bättre
än att där stå som en lefvande skam och af andra föraktad.
Högt månde skratta förvisst nu achaiernas lockiga kämpar,
hvilka där trodde en hjälte gå fram för att kämpa i spetsen,
därför att ståtlig du är; men du äger ej kraft eller styrka.
Hur har en sådan Som du på de hafbefarande skeppen
dristat att samla sig män och segla åstad öfver djupet,
färdas bland främmande folk och från fjärran liggande länder
röfva det däjliga vif, som är franka till väldiga hjältar, —
både din fader, din stad och hela vårt folk till bekymmer,
fiender alla till fröjd och dig själf allenast till nesa?
Vill du ej hålla nu stånd mot den krigiske drott Menelaos?
Känna du finge då den, hvars blomstrande maka du röfvat.
Cittran då hjälpte dig ej och de håfvor dig skänkt Afrodite,
icke ditt hår och din fagra gestalt, när du låge i stoftet.
Fegt är troernas folk, ty de eljest skulle dig redan
klädt i en kappa af stenar för allt det onda du vållat.»
Honom svarade då den gudaliknande Paris:
»Hektor, du efter förskyllan mig näpst och ej öfver förskyllan.
Hjärtat i barmen på dig är så obetvingligt som yxan,
hvilken i timrarens hand, som bjälkarna danar till skeppet,
stocken igenomskär och förökar den huggandes svingkraft:
sådant i bröstet på dig är det oförfärade hjärtat.
Lasta de älskliga gåfvorna ej af den gyllene Kypris!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
