- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
45

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där såg jag frygiske kämpar i mängd och med eldiga hästar,
som voro Otreus’ folk och den gudaliknande Mygdons
och hade lägrat sig då utmed floden Sangarios’ stränder;
ty ibland vapenförvanter jag själf ju ock räknades hos dem,
uppå den dag amazonernas här liksom manner dem anföll.
Icke så många de voro ändå som de sköna achaier.»

Nu på Ulysses den gamle fick syn, och han frågade åter:
»Säg mig nu också, mitt älskade barn, hvem denne kan vara.
Ej han med hufvudet räcker så högt som Atrid Agamemnon,
men han sig axelbredare ter och större kring bröstet;
vapnen ifrån sig han lagt på den alluppammande jorden,
själf som en vädur skrider han fram utmed kämparnes leder;
honom förlikna jag vill vid den ulliga gumsen, som vankar
genom en talrik hjord af silfverglänsande tackor.»

Och honom Helena svarade då, Zeusdottern den sköna:
»Det är Laertes’ son, den mångförslagne Ulysses,
hvilken i Ithakas rike växt upp, på den kargaste klippö.
Mästare är han i hvarje slags list och de slugaste planer.»

Henne Antenor svarade då, den förståndige gamle:
»Där o furstinna, du sade ett ord, som är renaste sanning.
Redan en gång han ju varit här förr, den ädle Ulysses,
skickad för din skull hit med den krigiske drott Menelaos;
gästa jag bjöd dem hos mig och förplägade hemma dem vänligt;
bägge jag lärde då känna i grund till gestalt och till tankar.
Sedan på tinget de kommit då in bland de troiske männer,
räckte med väldiga skuldrorna högst, när de stodo, Atriden,
men när de sutto ihop, då var mer majestätisk Ulysses.
Och när de gjorde förslag och de sade sin mening bland folket,
flytande talade då i församlingen först Menelaos,
kort, men med ljudande kläm, ty han ej mångordighet älskar,
felande ej på ett ord, och var ändå till åren den yngre.
Men när därefter sprang upp den mångförslagne Ulysses,
stod han där länge och stirrade ner med blicken i marken,
rörde ej spiran i handen en smul, hvarken fram eller åter,
nej, höll den alldeles still och såg ut till att vara en ovan;
nästan man skulle ha trott, att han ondsint var och en tölper.
Men när han se’n ur sitt bröst lät ljuda sin väldiga stämma,
medan de föllo, hans ord, som om vintern det tätaste snöfall,
ingen bland dödliga då med Ulysses förmått att sig mäta.
Aldrig vi väntade slikt, då hans hållning vi sågo i början.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free