Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hören, I troer, ett ord och I benskenklädde achaier!
Hem jag fara nu vill till det vindomsusande Troja;
aldrig jag håller det ut att för ögonen skåda en tvekamp
mellan min älskade son och den krigiske drott Menelaos.
Zeus allena ju vet och de andra odödlige gudar,
hvilkendera af ödet bestämts att nu sluta i döden.»
Sade den härlige drott och kastade lammen på vagnen,
satte därefter på denna sig upp och drog tömmarna åt sig,
och vid hans sida Antenor steg upp på den präktiga vagnen.
Sålunda foro nu hem till Ilion bägge de gamle.
Hektor, Priamos’ son, och den gudalike Ulysses
stakade platsen för enviget ut och togo därefter
lotter och skakade om i en kopparhjälm för att röna,
hvilkendera som först skulle kopparlansen få slunga.
Folket till gudarne bad med högt upplyftade händer,
och så talade mången därvid af achaier och troer:
»Store och prisade Zeus, Allfader, som härskar från Ida!
Hvilkendera af dem, som förvållade krig mellan folken,
låte du honom förgås och nedersjunka i Hades,
men låt oss andra försonas i frid under heliga eder.»
Sagdt. Och med bortvänd blick den store och strålande Hektor
skakade hjälmen, och lotten sprang ut med detsamma för Paris.
Folket i leden tog plats, där enhvar flinkhofvade spannet
stående hade och lagda på jord sina prunkande vapen.
Men uppå skuldrorna strax han den glänsande rustningen påtog,
Paris, den strålande drott, skönlockiga Helenas make.
Benen han omgaf först med de vackra och blänkande skenor,
dem han vid anklarna fäste ihop med spännen af silfver;
därpå han bröstet sig gärdade om med ett skyddande harnesk,
som af sin broder Lykaon han lånt, och det passande tilldrog,
hängde om skuldrorna se’n det silfvernaglade svärdet,
smidt af koppar, och tog på sin arm den väldiga skölden,
satte på kraftiga hufvudet fast sin präktiga stridshjälm,
smyckad med tagelbuske, som vildt nedsvajade ofvan;
tog så sin väldiga lans, som passade honom i handen.
Likaså rustade sig den krigiske drott Menelaos.
Men då på hvar sin sida de så hade bägge sig väpnat,
trädde i midtelrummet de fram mellan härarna båda,
blickande fruktansvärdt, och häpenhet fattade alla,
hästbetvingande troer och benskensklädde achaier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
