Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. Edsfördrag. Utsikten från stadsmuren. Envig mellan Menelaos och Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt, som för gudar det är, och i tätaste töcken fördolde
och honom förde tillbaks till det välluktfyllda gemaket.
Själf hon att Helena hämta nu gick, och hon träffade henne
uppe på tornets höjd ibland mängden af troiska kvinnor,
tog då och ryckte så sakta ett tag i ambrosiska skruden
och henne talade till och var lik den bedagade gumman,
hvilken den vackraste ull hade kardat och spunnit åt henne,
medan i Sparta hon bodde ännu, och af henne var älskad;
henne nu alldeles lik, Afrodite till Helena talte:
»Kom! Alexandros dig beder, att hem du nu strax ville komma
Där på den sköna och svarfvade säng i gemaket han sitter,
strålande fager i prunkande dräkt; ej skulle man, tänka,
att han ur envig komme, nej förr, att han skulle till dansen,
eller att nu från den glädtiga dans han sig hvilade litet.»
Sade; men hjärtat i Helenas bröst vid de orden vardt upprördt,
och då hon varsnade nu på gudinnan den bländande halsen
och hennes trånadsväckande barm och de glittrande ögon,
greps hon af häpnad och skräck och svarade henne och
sade:
»Grymma, hvi söker du än att med svikliga ord mig bedåra?
Säkert du vidare bort vill mig föra till en af de stora
städer i Frygiens land eller sköna Maioniens rike,
om äfven där någon gunstling du har bland dödliga männer.
Därför att nu Menelaos i kamp Alexandros besegrat
och vill till hemmet igen mig afskyvärdaste föra;
därför du alltså dig listade hit med ränker i hjärtat.
Gå du till honom och sitt, och dig fjärma från gudarnes vägar,
låt dina fötter ej vandra ditupp till den ljusa Olympen,
men kring den dödlige pjunka alltjämt och pyssla med honom,
tills han dig antingen tar till gemål eller också till piga.
Jag, må du tro, går ej vidare dit för att bädda hans läger;
skamligt vore ju slikt; jag af alla trojanskor då framgent
skulle försmädas, och redan förut har jag sorger tillfyllest.»
Vredgad svarade då Afrodite, den höga gudinnan:
»Trotsiga, reta mig ej, att jag ej dig förkastar i vrede
och blir dig lika så hätsk, som jag älskat dig öfver all måtta;
ty jag hos bägge de krigande folk, så achaier som troer,
väcker då rasande hat, och du själf skall gå ömkligen under.»
Så hon sade; men Helena skalf, Zeusdottern den sköna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
