Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. Fördraget brytes. Agamemnons härmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattar jag både i krig, och när andra bedrifter vi, öfva,
och ej vid gillena minst, då argivernas ypperste drottar
låta det glimmande konungavin uti bålarna blanda.
Ty när de öfriga då af achaiernas lockiga söner
dricka det öfliga mått, skall man se, att hos dig står pokalen
alltid så fylld som hos mig, till att dricka, när lusten så bjuder.
Därför i striden nu fram, sådan alltid du har dig bevisat!»
Svarade honom då käckt Idomeneus, Kreternas konung:
»Atreus’ son, var förvissad därom, att en hjälpare trogen
skall jag dig vara, så sant jag en gång det bedyrat och lofvat.
Mana de andra nu på af achaiernas lockiga söner,
så att vi komma till strids, då nu troerna brutit fördraget.
Därför de också af jämmer och död skola snarligen drabbas,
efter de voro de första att lömskt emot ederna bryta.»
Sade, och Atreus’ son gick vidare, glad i sitt hjärta,
och till Ajanterna kom på sin väg genom krigarevimlet,
just som de gingo till strids, och ett moln dem följde af fotfolk.
Som när från bergets höjd getherden blir varse en molnsky,
som kommer drifvande fram öfver haf för den susande västan,
och där han ser den så fjärran ifrån, den är alldeles becksvart,
där öfver djupet den går med en rasande storm i sitt sköte,
och han med bäfvan den ser, och i grottan han drifver in
hjorden:
likadan synen var af Ajanternas täta falanger,
leden af hjältar, som rörde sig fram till den blodiga striden,
hotande mörka och späckade tatt med spjut och med sköldar.
Dessa med glädje han såg, vidt härskande drott Agamemnon,
och med bevingade ord han ropade till dem och sade:
»Hell er, Ajanter, I höfdingar två för argiver i pansar!
Eder det höfves mig ej att med bjudande maningar egga;
själfva I manen ju ifrigt ert folk till att manligen kämpa.
Ack — du evige Zeus och Athene och Foibos Apollo! —
vore af sådant mod i sitt hjärta besjälade alla,
då skulle hastigt kung Priamos’ stad vara sjunken i stoftet
under vår segrande arm, som den toge och störtade neder.»
Sagdt, och han lemnade dem och gick vidare hän till de andra.
Nestor han träffade nu, klarröstade talarn från Pylos,
ställande lederna upp och eggande folket till striden,
både Alastors och Chromios’ män och den kunglige Haimons
och de som Pelagon följde och Bias, skarornas herde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
