Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. Fördraget brytes. Agamemnons härmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stridsvagnskämparne ställde han främst med hästar och vagnar,
och bakom dem gaf han plats åt den modiga mängden af fotfolk,
såsom en slaktningens mur, och de fege han ställde i midten,
för att de mest motvillige ock skulle tvingas att fakta.
Stridsvagnskämparne främst han nu bjöd och befallde att noga
hästarna hålla tillbaks och ej sammangyttras i vimlet:
»Ingen må äflas, i trots på sin manliga styrka och körkonst,
ensam att kämpa mot troernas här eller framom de andra,
vike ej heller tillbaks, ty sådant er endast försvagar.
Men där en man från sin vagn blir i stånd att till fiendens räcka,
stöte han till med sin lans, det är yppersta sättet i sanning.
Sådan var fädernas sed, när de störtade städer och murar,
sådant var hjärtat och modet på demj i det manliga bröstet.»
Sådant var åldringes råd, som af gammalt förstod sig på kriget.
Honom med glädje han såg, vidt härskande drott Agamemnon,
och med bevingade ord han ropte till honom och sade:
»Gubbe, ack vore så visst, som du modet behåller i bröstet,
knäna dig lydiga än och din styrka densamma som fordom!
Nu är af åldern du tärd, som vi blifva det. Ack att en annan
hade att bära på den och du själf vore en af de unga!»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Också jag själf ville gärna, Atrid, att densamma jag vore,
som då jag fällde en gång Ereuthalion, lysande hjälten.
Icke dock gudarne allt åt oss människor unna på en gång.
Om jag den tiden Var ung, så är nu jag af åldern besvärad.
Dock vill jag än vara med för att stridsvagnskämparne elda
både med ord och med råd, ty detta är åldringars ära.
Men må med stingande spjuten gå fram de unga i hären,
hvilka ju senare föddes än jag och på krafterna lita.»
Sade; och Atreus’ son gick vidare, glad i sitt hjärta;
kom så till Peteos’ son, den för hästar berömde Menestheus,
där han i midten stod af de tappre athenarnes kämpar.
Strax intill honom sin plats hade mångförslagne Ulysses
med Kefallenernas män uti obetvingliga leder
stående kring sig. Ej än deras folk hade hört något härskri,
ty hos achaier såväl som hos hästomtumlande troer
hade falangerna börjat helt nyss att sig röra till anfall,
därför de tänkte få se någon annan achaiernas fyrkant
rycka mot troerna fram, och att själfva begynna då striden.
Dessa han bannade då, vidt härskande drott Agamemnon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
