Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. Fördraget brytes. Agamemnons härmönstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flutna ur sjöar och klämda nu in i den trängande klyftan;
dånet i fjärran då hörs till den vallande herden på bergen:
så var tumultet och larmet af dem, när de drabbade samman.
Först Antilochos fällde en man, som bland troernas främste
fäktade alltid med mod, Thalysios’ son Echepolos.
Uppå hans tagelsmyckade hjälm han träffade bygeln,
stöten i pannan gick in, så att tvärs genom benet sig trängde
kopparens stingande udd, och af natt omhöljdes hans ögon,
och som ett torn han störtade kull i den häftiga striden.
Genast den fallne i fötterna greps af drott Elefenor,
hjälten Chalkodons son, de stolte Abanternas höfding;
ifrigt han drog honom bort undan spjuten och ville på stunden
taga hans rustning utaf, men försöket ej varade länge,
ty då den ädle Agenor fick se, hur han släpade liket,
stack han sin kopparlans i hans sida, som inne vid skölden
ïemnades bar, då han böjde sig ner, och med domnade lemmar
foll han och miste sitt lif; men öfver hans lik en förfärlig
strid af achaier och troer det blef, ty de likasom vargar
störtade lös på hvarann, och man emot man det nu gällde.
Där blef af Ajas, Telamons son, Simoeisios dödad,
blomstrande svennen, Anthemions son, som föddes af modern,
när ifrån Ida en gång i de hulda föräldrarnas följe
gången till Simois’ stränder hon var för att hjordarna skåda;
därför hans namn Simoeisios blef, men han fostrarelönen
aldrig fick hulda föräldrarna ge, ty så kort blef hans lefnad,
då han för lansen nu segnade ner, som fördes af Ajas.
Medan i spetsen han stred, fick han stöten till höger i bröstet
strax under vårtan, och ut gick kopparspetsade lansen
tvärs genom skuldran, och fallen han låg uti stoftet som poppeln,
hvilken står reslig och skön i en sänka på fuktiga ängen,
glänsande slät på sin stam och med grönskande grenar i toppen,
tills vagnmakaren hugger den ner med det blänkande järnet
för att en hjulring böja däraf till en blifvande praktvagn,
och den förvissnad ligger där se’n uppå stranden af floden,:
sådan Anthemions son Simoeisios var, som af Ajas
kläddes nu rustningen af. Men på Ajas i vimlet sitt kastspjut
slungade Antifos, Priamos’ son med den prunkande brynjan.
Spjutet for Ajas förbi, men i ljumsken det träffade Leukos,
en af Ulysses’ män, då han släpade undan den fallne;
ned öfver liket han föll och ur armarna släppte den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
