Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tröjas behjärtade män, när af Dares’ söner den ene
flykta de sågo och liggande död invid vagnen den andre,
skakades djupt i sin själ. Dock nu strålögda Athene,
fattade hetsige Ares vid hand och talte och sade:
»Ares, du blodige Ares, som män och som murar föröder!
Skola achaier och troer vi ej låta ensamma kämpa,
hvilka det blifva nu må, som Zeus Allfader ger seger,
gående själfva vår väg för att slippa Olympierns vrede?»
Sagdt, och hon förde ur slaktningen ut den hetsige Ares
och på Skamandros’ stupande brädd lät hon guden sig sätta.
Nu måste troerna fly, och enhvar af danaernas furstar
fällde sin man, och först härskarornas drott Agamemnon
stötte från vagnen Hodios ned, Alizonernas höfding.
Han var den förste, som vände sitt spann, men Atriden i ryggen
rände sin lans mellan skuldrorna in och ut genom, bröstet:
tungt han i marken föll, och i fallet skramlade vapnen.
Därnäst Idomeneus dräpte en son till maioniern Boros,
Faistos, som kommen var ifrån Tames bördiga ängder.
Just som han skulle bestiga sin vagn, då fick han i högra
skuldran det väldiga spjut, som Idomeneus slungade säkert;
neder af vagnen han föll, och af hemskaste mörker han höljdes;
drogo af honom då rustningen strax Idomeneus’ svenner.
Nu med en stöt af sin spetsiga lans Menelaos Atriden
fällde Skamandrios, Strofios’ son, den frejdade jägarn.
Jakten förstod han i grund, ty af Artemis själf han fått lära
säkert att träffa allt vildt, som i skogarna lefver på bergen.
Dock honom hjälpte ej nu pilälskande Artemis’ ynnest
eller de fjärrskott alla, som förr hans berömmelse skapat,
ty nu med kraft Menelaos Atrid, lansfrejdade hjälten,
stötte i ryggen på honom sitt spjut, då han flydde för honom,
rakt mellan axlarna in och rände det ut genom bröstet,
och han på ansiktet föll, och i fallet skramlade vapnen.
Men för Meriones Fereklos föll, hvars fader var Tekton,
Harmons son. Han med händighet stor kunde alla slags konstverk
dana, ty älskad han var öfver måttan af Pallas Athene;
han var det också, som byggt jämngående skeppen åt Paris,
olycksskeppen, som blefvo till men för trojanerna alla
och honom själf jämväl, ty han visste ej gudarnes rådslut.
Honom Meriones nu, då han honom förföljande upphann,
rände till höger i sätet sitt spjut, så att tvärs genom kroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
