Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Hektors och Andromaches möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rände i lifvet sitt spjut. På ryggen han föll, och Atriden
satte sin häl på hans bröst och ur såret ryckte sitt askspjut.
Men till achaierna ljöd ifrån Nestor en skallande maning:
»Vänner, danaiske män, krigsgudens behjärtade svenner!
Ingen af eder fördröje sig nu med att rustningar taga
för att till skeppen få komma igen med det rikaste bytet!
Nej, må vi fienden döda nu blott, så kunnen I sedan
makligen taga i tu med att plundra de fallne på slätten.»
Sade och lifvade sinne och mod hos hvarenda ibland dem.
Där skulle troerna återigen af de tappre achaier
låtit sig jaga till Ilion in, af sin feghet betvungna,
hade ej Helenos, Priamos’ son, bland siare ypperst,
kommit nu skyndande fram! till Aeneas och Hektor och talat:
»Hören, Aeneas och Hektor, ty främst uppå eder ju hvilar
troers och lykiers sak, ty de ypperste alltid I ären,
vare sig strida det gäller med kraft eller också att råda:
hållen här ändtligen stånd och skynden omkring för att folket
hejda, förrn porten de nå och i kvinnornas armar sig kasta
flyende återigen, till en gamman för fiendehären.
Men när I sålunda talat in mod hos falangerna alla,
skola vi andra, förblifvande här, mot danaerna kämpa,
om vi ock lida det värsta betryck, ty nöden oss tvingar;
Hektor, men du skall till staden gå in och därefter ett uppdrag
gifva din moder och min. Hon skall stadens förnämaste fruar
samla till templet, som byggts uppå höjden åt Pallas Athene;
och när med nyckeln hon dörren låst upp till det heliga huset,
skall hon där sedan gå in och den största och vackraste slöja,
som hon förvarar i hemmet och mest utaf alla värderar,
lägga i skötet ner på den fagerhåriga Pallas
och henne lofva jämväl, att hon tolf ettåriga kvigor,
ännu ej tamda, skall offra, om blott sig gudinnan förbarmar
öfver vår stad, öfver troernas vif och de jollrande barnen,
om ifrån heliga Ilion blott hon vill hålla Tydiden,
rasande kämpen, som fyller med skräck sina fiender alla,
som är den starkaste, tror jag förvisst, af achaiernas kämpar.
Aldrig vi bäfvade så för Achilles, den väldige drotten,
den en gudinna dock säges ha födt; nej, men denne Tydiden
rasar förskräckligt, och ingen i kraft kan sig mäta med honom.»
Sålunda talade han, och hans råd hörsammade Hektor.
Strax i sin rustning han hoppade ned ifrån vagnen på marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
