Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Hektors och Andromaches möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, min hustru har nyss med vänliga ord så bevekligti
manat till striden mig upp, och för egen del jag nu också
tycker, att detta är bäst. Bland de dödlige växlar ju segern.
Därför vänta nu här, så tager jag rustningen på mig,
eller gå före, så kommer jag strax, och jag hinner nog upp dig.»
Sade, men svar ej fick af Hektor i fladdrande hjälmplym.
Dock, nu med vänliga ord tilltalade Helena denne:
»Hektor, du svåger till mig, splitstiftande, rysliga kVinna!
Ack att på själfva den dag, då min moder mig födde till världen,
kommit en stormande hvirfvelvind och mig gripit och bortfört
högt på ett fjäll att förgås eller ut i det svallande hafvet,
så att mig vågen sköljt ner, innan detta bedröfliga timat!
Men då det onda nu skickades så af de evige gudar,
ack att jag vore åtminstone vif till en tapprare make,
som hade känsla för skam och för mänskors otaliga hånsord!
Denne, han äger ej stadighet alls, och han aldrig i lifvet
kommer det heller att få, och en gång lär han följderna skörda.
Men stig nu ändtligen fram och sitt ned här på stolen och
hvila,
älskade svåger, ty du är ju den, som fått mesta bekymren
lida för Paris’ brott och för mig, den äreförgätna.
Oss tillskickade Zeus en försmädelse sådan, att framgent
kommer en visa att sjungas om oss intill senaste släkten.»
Reslige Hektor i glimmande hjälm henne svarte och sade:
»Helena, ej kan din vänliga bön förmå mig att sitta.
Redan jag längtar tillbaka ditut för att troerna värna,
hvilka nu sakna mig svårt, när jag icke är hos dem i striden.
Mana i stället din man, och må äfven han skynda sig själfmant,
så att han hinner mig upp, medan än jag är inne i staden.
Ty jag vill också därhemma gå in för att träffa dem alla,
folket i huset, min jollrande pilt och min älskade maka.
Ej kan jag veta, om åter till dem jag skall komma tillbaka,
eller om gudarna låta mig re’n för achaierna stupa.»
Sagdt, och han skyndade bort, den hjälmomstrålade Hektor.
Framme han var inom kort vid sin välinrättade boning;
dock han i salen ej fann hvitarmad Andromache inne,
utan hon nu med sin pilt och den fagerslöjade tärnan
uppe på tornet stod under klagan och ängsliga tårar.
Men då ej Hektor därinne fick syn på sin härliga maka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
