Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Hektors och Andromaches möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola då stupa för fiendemän och ligga i stoftet,
som jag mig ängslar för dig, att en kopparpansrad achaier
släpar dig gråtande bort och frihetens dag dig beröfvar
och uti Argos du väfva då skall åt en främmande husfru
och från Messeis’ källa åt dem eller ock Hypereias
bära hem vatten, ej villig förvisst, men af hårdaste nödtvång.
Mången skall säga då så, när han ser dina rinnande lårar:
»Hon var med Hektor förmäld, som den tappraste hjälten af alla
var uti troernas här, när de stridde kring Ilions murar.»
Så blir af mången väl sagdt, och för dig skall smärtan
förnyas,
djupt skall du sakna då den, som dig mäktade skydda för
träldom.
O må jag stupa förut och mig högen förborga i jorden,
innan din jämmer jag hör, då i fångenskapen du släpas!»
Sade och fram mot sin son sig sträckte den strålande Hektor.
Pilten likväl med ett skrik mot den fagergördlade ammans
sköte sig böjde tillbaks, förfärad vid synen af fadern,
bäfvande både för kopparens glans och för busken af tagel,
hvilken så hotande nicka han såg uppå spetsen af hjälmen.
Hjärtligen måste då le hans fader och vördade moder.
Genast af hufvudet hjälmen han tog, den strålande Hektor,
ställde på jorden den ner — och det skimrade af den på
gruset —,
kysste sin älskade son och på händerna gungade pilten,
medan han bedjande talte till Zeus och de öfrige gudar:
»Gifven att denne min son, o Zeus och I öfrige gudar,
blifver en hjälte som jag och bland troerna storligen frejdad,
lika så modig och stark och en Ilions mäktige konung!
Ja må det heta en gång: »han är tapprare långt än sin fader»,
när ifrån kriget han kommer igen med blodiga byten
tagna af dödade fiendemän, och hans moder sig gläder!»
Sålunda bad han och lade sin son i den älskade makans
armar, och hon tog den lille emot i den doftande famnen,
medan i tårar hon log. Det såg hennes make med vemod,
smekte då ömt hennes kind och talade åter och sade:
»Älskade hustru, var icke så djupt i ditt hjärta bedröfvadl
Ingen ju ändå mot ödets beslut skall mig störta till Hades;
skickelsen åter har ingen, jag tror, bland människor undgått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
