Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Hektors och Andromaches möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vare sig hög eller låg, sedan född han blifvit till världen.
Men gå tillbaka nu hem och dig jägna åt sysslorna dina,
väfvens och sländans id, och befall tjänarinnornas skara
göra sin gärning med flit, men för striden må männerna sörja,
främst bland alla dock jag af de män, som, i Ilion föddes.»
Sade och upp ifrån marken igen tog strålande Hektor
tagelsvajande hjälmen, och hem gick hans älskade maka,
vändande ofta sig om och gjutande ymniga tårar.
Framme hon var inom kort vid den mannaförgörande Hektors
väluppbyggda palats, och hon träffade inne i huset
tjänande tärnornas hop och till jämmer rörde dem alla.
Och i hans hus, fast han än var vid lif, de nu Hektor begräto,
ty de sig väntade ej, att han mer skulle komma ur striden
lefvande hem från achaiernas våld och förfärliga händer.
Paris ej länge sig hade fördröjt i sin ståtliga boning,
utan så snart han sig klädt i sin kopparskimrande rustning,
skyndade sedan han hän genom staden på ilande fötter.
Som när en hingst uppå stall, som vid krabban förplägats med
hafre,
sliter sin grimma itu och med stampande hofvar på slätten
löper åstad, där han badade jämt i den rinnande floden,
och är så stolt och bär hufvudet högt, medan glänsande manen
fladdrar kring bogarna ner, och han, yfvande sig af sin skönhet,
bäres af fötterna ilande hän till det vanliga betet:
så ifrån Pergamos’ höjd nedskyndade Priamossonen,
och i sin blänkande rustning han sken, och han var såsom
solen,
strålande munter och lätt på sin fot. Och hastigt han upphann
Hektor, sin härlige broder, som just skulle vända tillbaka
från den plats, där han nyss hade träffat sin älskade maka.
Talade honom då till den gudaliknande Paris:
»Käre, nu har jag helt visst i din brådska försenat dig
mycket,
efter jag dröjde och kom ej så fort, som du bad mig att göra.»
Honom svarade då den hjälmomstrålade Hektor:
»Bäste, dig ingen af dödlige män, som med billighet dömer,
månde förakta i krigiska värf, ty du fäktar med mandom;
men du tar saken för lätt, och du saknar den riktiga viljan;
därför jag gräma mig får i min själ, när jag hör dig försmädas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
