Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Envig mellan Hektor och Ajas. De fallnas begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare kunna vi kämpa igen, till dess att en gudom
skiljer oss slutligen åt och ger seger åt endera hären.»
Sagdt, och de lyssnade till och befallningen villiga lydde.
Aftonvarden blef äten nu strax i hvar krigareskara.
Men när det grydde, Idaios gick hän till de halkade skeppen,
och han danaerna fann, krigsgudens behjärtade svenner,
vid Agamemnons skepp bakom aikterstäfven i rådslag.
Trädde i midten då härolden fram och talade ljudligt:
»Ädle Atrid och I yppersta män ifrån hela Achaja!
Priamos sände mig hit och de öfrige troiske drottar,
för att jag skulle för er, om det synes er kärt och behagligt,
mäla hvad Paris har sagt, för1 hvars skull sig härnaden yppat.
Alla de skatter, som Paris en gång på de halkade skeppen,
förde till Troja — o hade han blott dessförinnan gått under! —
dem vill han lemna igen och lägga därtill af sitt eget.
Men Menelaos’ ungdomsgemål åt den frejdade drotten
vägrar han lemna igen, fastän troerna yrka det ifrigt.
Äfven befalldes mig göra förslag, att I villen så länge
hvila från larmande kamp, tills vi hunnit att bränna de döda.
Senare kunna vi kämpa igen, till dess att en gudom
skiljer oss slutligen åt och ger seger åt endera hären.»
Så han talte, men tigande blott de sutto där alla.
Ändtligen höjde sin röst Diomedes, väldig i härskri:
»Låt Alexandros behålla sitt gods och behålla desslikes
Helena själf, ty det spädaste barn kan ju tydligen skönja,
att i förgörelsens nät äro troerna fångade redan.»
Sålunda talade han, och achaierna jublade bifall
till Diomedes’ ord, den hästomtumlande hjältens;
och till Idaios då talade så deras drott Agamemnon:
»Där kan du höra nu själf, hvad achaierna mena, Idaios,
och hur de ge dig besked, och detsamma är äfven min yilja.
Hvad om de döda du sagt — jag har intet emot, att de
brännas.
Ej är det öfligt och rätt att med nidskhet gömma de döda,
utan så snart som lifvet har flytt, skall man unna dem bålet.
Vare mig vittne nu Zeus, tordönande maken till Hera!»
Sade och lyftade upp sin spira mot samtliga gudar;
och Idaios tillbaka då gick till det heliga Troja.
Där i församlingen än de dardaniske männer och troer
sutto tillhopa och väntade på, att Idaios från skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
