Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så är jag starkare långt än båd’ gudar och människosläkte.»
Sålunda talade Zeus, och. de alla förstummade sutto,
häpnande öfver hans ord, ty han väldigt och hotande talat.
Ändtligen svarade dock strålögda gudinnan Athene:
»O Kronion, vår fader, du högste bland härskare alla!
Oss är tillfullo ju känd din obetvingliga styrka;
men det gör ändå oss ondt om de tappre danaiska kämpar,
som skola alltså förgås till råga på allt hvad de lidit.
Dock vi dig lyda förstås och från kriget nu hålla oss borta,
men vi ett gagneligt råd vilja ännu argiverna gifva
så att de måtte ej alla förgås för din mäktiga vrede.»
Leende mildt, skysamlaren Zeus henne svarte och sade:
»Trösta dig, Tritogeneia, mitt barn! Det var icke på allvar
som jag nu talade så, och mot dig blir jag alltid bevågen.»
Sagdt, och han spände för vagn sina kopparhofvade hästar,
snabba som vinden i lopp och med svallande, gyllene manar;
klädde sig själf i ett harnesk af guld och i handen tog piskan,
skönarbetad af guld, och satte sig upp på sin vagnstol.
Piskan mot hästarne hven och villiga flögo de framåt
midt mellan jorden åstad och den stjärnesmyckade himlen.
Snart till Ida han kom, källvattnade villebrådshemmet,
där han på Gargaros ägde en lund och ett ångande altar.
Där sina hästar höll in Allfader för gudar och mänskor,
spände dem bägge ifrån och höljde dem in i en molnsky;
själf uppå toppen han satte sig ner i sin strålande ära,
blickande neder på troernas stad och achajiska skeppen.
Åto då frukosten just de lockige män af Achaja
rundtorn i tälten i hast och därefter sig klädde i vapen.
Äfven sig troerna väpnade nu öfverallt uti staden;
färre de voro, men brunno af lust att gå ändå i striden,
drifna af tvingande nöd, för att kämpa för barn och för hustrur.
Porten på gafvel slogs upp, och fort utströmmade hären,
kämpar till fots och på vagn, och väldigt var krigarelarmet.
När då till samma plats på sin frammarsch härarna hunno,
satte de sköld mot sköld och lans mot lans, och sin styrka
pröfvade kopparpansrade män, och de kupiga sköldar
stötte ihop med hvarann, och förfärligt var krigarelarmet.
Nu om hvartannat där ljöd både jubel och jämmer i strideri,
alltsom man stod eller föll, och på marken flödade bloden.
Medan det morgon var och den heliga dagen i tillväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
