Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föllo på hvardera sidan en mängd för de träffande spjuten,
men när på midten af himmelen stod den strålande solen,
då tog sin gyllene våg Allfader och lyfte i handen,
lade i skålarna ner af den hemska förgörelsens lotter
en för trojanernas folk och en för achaiernas söner,
tog så om midten och vägde: då sjönk achaiernas dödslott,
så att den stannade först mot den näringsalstrande jorden,
medan trojanernas höjde sig upp mot himmelen vida.
Själf med en tordönsskräll ifrån Ida han flammande blixten
slungade midt i achaiernas här, och de blefvo vid synen
slagna af häpnad enhvar, och den bleka förskräckelsen grep dem.
Där höll hvarken Idomeneus stånd eller drott Agamemnon
eller Ajanterna två, krigsgudens behjärtade svenner;
endast Gereniske Nestor höll stånd, achaiernas fader,
tvungen att dröja där kvar för sin häst, som den strålande Paris,
fagerlockiga Helenas man, hade träffat med pilen
just högst uppe i hjässan, där manen på hästarna börjar
ofvanpå hufvudskålen — ett sår så ytterligt farligt.
Hästen sig reste af smärta, då djupt gick udden i hjärnan,
och omkring pilen sig vältiade vildt och förvirrade spännet.
Medan nu gubben sprang fram och med svärdet linorna afhögg,
att honom skilja ifrån, kom Hektors eldiga krigsspann
rännande fram i de flyendes fjät med sin dristige körsven,
Hektor själf, och den gamle väl där skulle lifvet förlorat,
om han ej varsnats i tid af Tydiden, väldig i härskri.
Denne med skallande röst till Ulysses manande ropte:
»Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses!
Vänder du fienden ryggen och flyr som de fege i hopen?
Akta, att ej under flykten en lans dig fastnar i ryggen!
Stanna, så skola vi åldringens lif mot den vilde försvara!»
Sagdt; men han lyddes ej till, mångpröfvade konung Ulysses
utan han ilade bara förbi till achaiernas härskepp.
Då, fastän ensam han var, sprang Tydiden fram bland de
främste
och sig hos Neleussonen i hast framför hästarna ställde
och med bevingade ord till åldringen talte och sade:
»Gubbe, de pressa i sanning dig hårdt, de kämpande unge,
medan din egen kraft är ju bruten och åldern dig trycker;
svag är visst också din sven och sena på fot dina hästar.
Därför, välan, stig upp på min vagn, och jag lofvar, att sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
