- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
123

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall du på troiska hästar få se, som förstå att på slätten
spränga förföljande fram och att lika så flinkt fly tillbaka,
och som jag nyligen tog från Aeneas, den ryslige kämpen.
Dina må svennerna taga om hand, men vi själfva med mina
fara nu rakt mot troerna fram, så att Hektor må röna,
att äfven jag har i handen ett spjut, som mot fienden lasar.»

Sagdt; och då lydde hans råd vagnskämpen Gereniske Nestor.
Nestors hästar nu togos om hand af de hurtiga svenner,
Sthenelos, krigaren käck, och Eurymedon, manlige kämpen,
men Diomedes’ vagn däremot bestego de själfva.
Nestor i händerna strax tog de vackra och glänsande tömmar,
piskan mot hästarna hven, och hastigt de nalkades Hektor.
Rakt emot dem han kom, och Tydiden nu slungade lansen,
miste han kastade dock och i stället råkte hans körsven,
hjälten Eniopeus, son af den oförvägne Thebaios;
denne, som tömmarna höll, blef träffad i bröstet vid vårtan,
neder af vagnen han föll, och de eldiga hästarna bakåt
skyggade häftigt, och själf han förlorade andan och lifvet.
Sorgen på Hektors sinne föll tung för hans dödade körsven;
denne han dock lät där liggande bli, fast bedröfvad för vännen,
medan han sökte att finna en man, som var flink till att köra.
Länge ej saknade spännet en kusk, ty han träffade plötsligt
Ifitos’ dristige son Archeptolemos; honom han genast
lät då bestiga sin vagn och gaf tömmarna uti hans händer.

Nu var förgörelsen nära, och allt skulle varit förloradt,
och de till Ilion skulle fösts in liksom fåren i fållan,
om de ej varsnats i tid af gudars och människors fader.
Strax med en tordönsskräll han slungade flammande blixten;
strålen i jorden slog ner framför spännet, som drog Diomedes,
blossande höjde en låga sig upp som af brinnande svafvel,
hästarna bägge sig hukade ner under oket af rädsla.
Nestor ur händerna gledo med ens de prunkande tömmar,
och till Tydiden han talade så, i sitt hjärta förfärad:

»Tydeus’ son, vänd om för att fly med de stampande hästar!
Eller kan icke du se, att Zeus vill ej unna dig seger?
Segeräran idag vill Kronion förläna åt Hektor;
åter en annan gång blir den vår, om det honom behagar.
Icke en dödlig det finns, som kan rubba hvad Zeus har beslutat,
vore han aldrig «å käck; långt starkare är ju Kronion.»

Honom svarade då Diomedes, väldig i härskri:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free