- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
126

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och på Ulysses’ skepp han sig ställde, det beckade, stora,
som var i midten förlagdt, så att därifrån höras han kunde
både till tälten hos Telamons son, den modige Ajas,
och till Achilles’ tält, ty ytterst i raden de båda
dragit upp skeppen, förlitande sig på sin mandom och styrka.
Genomträngande ljöd nu hans rop öfver danaerhären:

»Blygens, argiviske män, I fagerdanade mesar!
Hvad har nu blifvit af allt vårt skryt att de tappraste vara,
som man på Lemnos fick höra af er, storordige bjässar,
medan I höllen kalas på de högbehornade oxar
och er förplägaden ymnigt med vin ur bräddade bålar?
Då emot hundra minsann, ja mot tvänne hundrade troeri
villen, I kämpa enhvar, men i dag vi ej ens mot en enda
duga att stå, mot Hektor, som snart skall väl bränna vår flotta.
Evige Zeus, har väl någonsin förr du en härskande konung
så i förblindelse sänkt och beröfvat en lysande ära?
Aldrig, det vet jag förvisst, har jag ändå ditt härliga altar
farit med skeppet förbi, då jag seglade hit till min ofärd,
nej, på dem alla jag bränt utaf oxar fettet och låren,
längtande efter att lägga i grus det befästade Troja.
Därför bevilja, o Zeus, mig åtminstone denna min önskan:
låt oss åtminstone själfva få fly och oss rädda med lifvet,
och låt ej längre achaierna så af troerna kufvas!»

Så han sade, och Zeus, till förbarmande rörd af hans tårar,
gaf då en vink, att hans folk skulle frälsas och ej gå förloradt.
Genast han sände en örn, denna löftesrikaste fågel,
som höll i klorna ett kid, ett foster af dansande hinden;
kidet han släppte till jord vid det präktiga altaret neder,
där åt bebådaren Zeus achaierna plägade offra.
Dessa, som varsnade nu, att en fågel var sänd af Kronion,
föllo då troerna starkare an med en brinnande stridslust.

Dock af danaernas män kunde ingen, så många de voro,
rosa sig af, att han förr än Tydiden hän öfver grafven
styrde sitt eldiga spann och med fienden drabbade samman,
utan den förste af alla han var, som en troer förgjorde;
Fradmons son Agelaos det var; han till flykt sina hästar
vände, men just som han hade dem vändt, Diomedes i ryggen
rände sin lans mellan skuldrorna in och tvärs genom bröstet;
neder af vagnen han föll, och i fallet skrällde hans rustning.
Fram bröt Atridernas par, Meneleaos och drott Agamemnon;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free