Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råkade Hektor dock ej, men i bröstet träffade pilen
hjälten Gorgythion, Priamos’ son, den behjärtade kämpen,
hvilkens moder en gång från Aisyme med Priamos giftes,
Kastianeira, den skönaste mö, som gudinnorna fager.
Och han lät hufvudet sjunka då ner, som i hagen en vallmo
lutar med hufvudet, tyngd af sin frukt och af vårliga regnet:
så han åt sidan med hufvudet sjönk under tyngden af hjälmen.
Teukros tog åter en pil och den skickade af ifrån strängen
rakt emot Hektor åstad med en brinnande ifver att träffa;
dock han sköt miste igen, ty Apollo den förde åt sidan,
men Archeptolemos föll, som fick pilen i bröstet vid vårtan,
Hektors behjärtade kusk, som stormade fram uti striden;
neder af vagnen han föll, och de eldiga hästarna bakåt
skyggade häftigt, och själf han förlorade andan och lifvet.
Sorgen på Hektors sinne föll tung för hans dödade körsven;
denne han dock lät där liggande bli, fast bedröfvad för vännen,
och han sin broder Kebnones bad, som just var tillstädes,
gripa i tyglarna fatt, och villigt han maningen lydde.
Själf uppå marken han hoppade ner från den lysande vagnen,
skriande fasansfullt, och en sten med handen han upptog
och gick så rakt emot Teukros fram att den kasta på honom.
Denne ånyo en stingande pil hade tagit ur kogret
och lagt tillrätta på sträng; då träffade strålande Hektor,
just som i strängen han drog, hans skuldra, där halsen och
bröstet
skiljas af nyckelbenet — en punkt, som är ytterligt farlig;
där han den siktande träffade hårdt med den kantiga stenen:
strängen för stenen sprang af, och vid leden domnade handen,
och han sjönk neder på knä och ur händerna tappade bågen.
Icke var Ajas nu den, som förglömde sin störtade broder,
utan stod när med ett språng och höll skyddande sköld öfver
Teukros.
Denne på axlarna lyftades upp af tvänne kamrater,
tappre Mekisteus, Echios’ son, och den ädle Alastor,
och bars till hålkade skeppen åstad, och han suckade svåra.
Dock hos troerna modet igen af Olympiern väcktes,
och de achaierna drefvo nu rakt mot den väldiga grafven.
Främst bland de kämpande Hektor bröt fram i sin trotsande
styrka.
Som när en jagande hund i förlitan på fötternas snabbhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
