Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakifrån nafsar i länder och lår ett glupande lejon
eller en vildsvinsgalt och bevakar hvarenda dess vändning:
sålunda jagade Hektor de lockige män af Achaja,
dödande jämt deras efterste man, där de bäfvande flydde.
Dock när de under sin flykt inom grafven och pålarna hunnit,
efter det många förlorat sitt lif under troernas händer,
stannade flykten till slut och höllo de stånd invid skeppen
och intalade mod hos hvarann och med lyftade händer
sände upp brinnande böner enhvar till samtliga gudar.
Hektor längs grafven tumlade vildt sina eldiga hästar
med ett par ögon, som Gorgo dem har eller mordiske Ares.
Ömkan vid synen betog den liljearmade Hera,
och med bevingade ord hon talade strax till Athene:
»Ack då! Men skola ej vi, du dotter af Zeus med egiden,
bringa på slutet åtminstone hjälp i danaernas dödsnöd,
som nu till råga på allt deras ve skola också förgöras
blott af en endas våld. Och han rasar ej drägligt nu längre,
Hektor, Priamos’ son, och har redan gjort grufliga skador.»
Henne svarade då strålögda gudinnan Athene:
»Ja, och hur önskar jag ej, att han mistade styrkan och lifvet,
stupande död på sin fädernejord för argivernas händer!
Ack, men min egen fader är vild och förryckt i sitt sinne,
ryslige, elake guden, som jämt mina planer förintar;
ja, och han minnes ej alls, hur hans son jag hjälpte så ofta
uti hans svåra betryck, då han trälade under Eurystheus.
Ofta mot himlen han gråtande såg; då sände Kronion
ständigt från himmelen mig för att honom beskydda i nöden.
Hade om detta en aning jag haft i mitt klyftiga sinne
då, när han skickades ner till det starkt tillbommade Hades
för att den ryslige härskarens hund upphämta ur mörkret,
aldrig han sluppit tillbaks öfver Stygens forsande vatten.
Ändå är Zeus nu förbittrad på mig och gör Thetis till viljes,
hvilken har famnat hans knän och med handen rört vid hans
haka,
tiggande ära och hämnd åt stadsförhärjarn Achilles.
Snart, må du tro, får jag heta igen »Strålöga, min älskling!»
Men gå nu du och spänn för starkhofvade hästarna åt oss,
medan jag själf går i salarna in hos Zeus med egiden
och mig beväpnar till kamp; och sedan mig lyster att skåda,
antingen Priamos’ son, den hjälmomstrålade Hektor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
