Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Den afbrutna striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastar er själfva utaf och slår sönder den rullande vagnen,
och uppå tio hvålfvande år skolen icke I läkas
från de grufliga sår, som den flammande blixten er bränner:
att Strålöga må se, hvad det är mot sin fader att strida.
Ty han är icke på långt när så vred och förbittrad på Hera:
hon har för vana ju jämt att fördärfva hvad helst han beslutit.
Du däremot är den värsta, du oförsynta, såframt du
verkligen djärfves att lyfta mot Zeus din ofantliga glafven.»
Så hon sade och ilade bort, snabbfotade Iris.
Hera till orda då tog och talade så till Athene:
»Ack då! Men råda jag vill, du dotter af Zeus med egiden,
att vi för dödliga människors skull mot Kronion ej strida,
utan af dem må den ene förgås och den andre få lefva,
alltsom det faller sig. Nu må han själf efter planerna sina
skipa emellan de stridande dom, såsom billighet kräfver.»
Så hon sade och körde så hem med de stampande hästar.
Horerna spände ifrån hennes fagermaniga hästar,
ledde dem in och bundo dem fast vid ambrosiska krabbor,
ställde så vagnen lutande upp mot den skinande väggen.
Bägge gudinnorna satte sig ner uppå gyllene stolar
uti de öfrige gudarnes krets med bedröfvade hjärtan.
Men ifrån Ida kom Zeus på den rullande vagnen i fyrsprång
körande hem till Olympen igen till de samlade gudar’.
Hästarna spände åt honom ifrån jordskakaren starke,
lyftade vagnen så upp på sitt ställ och den täckte med klädet.
Själf till sin gyllene tron vidtskådande fader Kronion
trädde, och under hans steg då darrade hela Olympen.
Men afsides från Zeus för sig själfva Athene och Hera
sutto och yttrade icke ett ord eller gjorde en fråga,
men i sitt sinne han visste besked, och han talte och sade:
»Hvarför sitten I där så försagda, Athene och Hera?
Tröttat er han I då ej i den mannafrejdade striden
med att förgöra de troiske män, som I haten så grufligt.
Nej, det är visst, med den styrka jag har och så farliga händer,
rubbas jag icke en gång af Olympens samtliga gudar;
och på er båda en darrning betog edra strålande lemmar,
innan I hunnit att striden få se och dess rysliga bragder.
Ja, och jag säga er vill, och det ordet jag skulle besannat:
hade er träffat min blixt, då haden I aldrig på vagnen
kommit tillbaka igen till Olympen och gudarnes salar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
